Vi var ett sällskap som åt kräftor igår. Kräftan och jag fick lära nya saker om vår värld.
Kräftorna hade beställts från sydvästra Finland, anlänt medtagna men levande efter en bussresa på 12 timmar. Kvicknat till påtagligt i nytt vatten, för att sen kokas med dill.
En del av sällskapet hade aldrig ätit en kräfta tidigare. Man hade emellertid vuxit upp med att FÅNGA OCH SÄLJA kräftor. Det berättades fantastiska historier om spännande, nattliga fångster och besvärliga uppköpare. Det fanns mycket att lära ut.
Andra hade vuxit upp i en tradition av att KÖPA OCH ÄTA kräftor, men aldrig sett en kräfta i sin naturliga miljö. Här kunde man med säker hand demonstrera hur delikatessen angrips, man kunde också berätta med värme om festliga sensommartraditioner.
De två världarna hade aldrig mötts, före nu. Alla i sällskapet var visserligen bekanta med varandra, men här samlades man vid en gräns som sedan barndomen aldrig överskridits.
Youtube och Wikipedia understödde också, med helt ny information för oss alla.
Det blev en riktigt trevlig och lärorik kväll. Måttligt av allt som sattes på bordet, ett överflöd av historier och upplevelser. Den längsta resan gjorde kräftan. Efter en lång landsvägsfärd ändades dess liv, inför mötet med två av de världar som vi människor lever i åtskilda av osynliga gränser.
