Det var mitt i Arne Alligator och Djungeltrummans tvåspråkiga barnkonsert i Vaahtersali i Lahtis som jag slogs av det:
-Det här är att bygga broar! Konserthuset var fullsatt, sånär som på första raden, av finskspråkiga dagisbarn. Längst fram satt ett gäng svenskspråkiga familjer som jag kände igen. Musikerna fick med sig publiken på en gång. Vi vandrade i djungeln och gapade som krokodiler, dansade och klappade i händerna. Alla hängde med, stora och små, finska och svenska.
Vi gjorde det tillsammans – och det kändes så bra!
-Så här, tänkte jag, borde vi bygga broar mellan alla kulturer. Inte genom att fokusera på olikheter och skillnader utan genom att göra något tillsammans.
På samma sätt har Svenska veckan i Lahtis byggt broar mellan språkgrupper i många år nu. Varje år lyckas vi aktivera tusentals människor att ta del av svenska språket och kulturen. Främst via aktiviter riktade till småbarnsfostran och skolan.
I år ordnade vi för första gången ’Fika på svenska’. Där var målgruppen och medelåldern en annan. Klockan tre på Svenska dagens eftermiddag samlades ett brokigt sällskap lahtisbor med varierande livsberättelser till en fikastund i Svenska gården. Alla kaffegäster kände inte varandra men hade det gemensamt att de lever sina liv på finska i Lahtis samt äger en stor kärlek till det svenska språket och kulturen.
En kopp kaffe och en bulle, inget märkvärdigt fika alls. Men en god ursäkt för att få prata bort en stund på svenska. Samtalet flöt på. Någon återupplevde ungdomstiden i Norge. Krigsbarnen talade om barndomsminnen. Lärarna intresserade sig för stadens svenska historia. Och två gravida kvinnor träffades för första gången, bytte adresser och lovade att ses igen under mammaledigheten.
Allra störst ringar på vattnet under Svenska veckan gjorde dock Svenska dagens familjefest. Det som hade börjat som fix idé för många år sedan blev i år verklighet när Sibeliushuset fylldes av gäster från tio språköar i södra och mellersta Finland. Över tusen människor! Inte bara svensktalande. En historisk fest, första gången som Folktinget ordnade en av sina huvudfester på en språkö.
Lahtis stads bildningsdirektör framförde stadens hälsning. Hon inledde med att uttrycka glädje över att Svenska dagen festen ordnades just i Lahtis. Hennes tal genomsyrades av stolthet över det svenska som finns i Lahtis. Trots att vi bara är en halv procent av invånarantalet. Den positiva diskussionen fortsatte, på stapplig svenska, i sociala medierna. Då tänkte jag ännu en gång:
-Det här är Svenska veckan när den är som bäst! Genom att frikostigt bjuda på vårt språk och vår kultur så skapar vi bryggor mellan det svenska och det finska. Vi får en orsak att mötas och att glädjas tillsammans. Det behöver alla.
Svenska veckan bygger broar mellan olika språkgrupper. Låt oss leva Svenska veckan årets alla veckor!
Tack Karin för din enorma Enegi, ditt varma HJÄRTA och din POSITIVA ATTITYD!
Utan dej skulle Lahtis och Finland vara fattigare och gråare…VERKLIGEN! Kämpa på!
hälsar
Ann-Lis Udd
Imponerad Mormor”