Lära för livet eller lära av livet?

Björn

Livet börjar vid 40

2 okt , 2015, 08.28 bjornw

 

En av mina föreläsningar den här hösten heter Livet börjar vid 40. Jag börjar med ett citat från min essäbok från 2011, Utifrån & Inifrån (Svenska folkskolans vänner, volym 191) där en essä behandlar temat utgående från livserfarenhet:

”Erfarenheter törstar man efter i ungdomen. Sedan blir det fråga om att bära sina erfarenheter” (träffsäker aforism av Vilhelm Ekelund).

Just så! När man uppnått fyra decennier har ungdomens hunger blandats av krismedvetenhet och ansvarstyngd. Samtidigt vägrar jag att godta att ett jämnt årtal skulle per magisk automatik innebära en livskris. Kriserna kommer oombedda, när de vill.

Därefter lättar jag upp stämningen med litet humoristiska och självironiska citat – här ett axplock:

”Fyrtio år är ungdomens ålderdom, femtio år är ålderdomens ungdom” (Victor Hugo, fransk författare, insikt från 1800-talet som träffar ganska rätt..)

”Hon: Jag närmar mig de fyrtio. Han: Från vilket håll?” (Groucho Marx, en av de berömda amerikanska filmkomikerna..)

”Fyrtio år är en förfärlig ålder. Det är då vi blir det vi är.” (utbrister den franska författaren Charles Péguy, hmm…ligger det något i det?)

”Vid fyrtio har en man stadgat sig. Han har mer förfining, charm, värme – och pengar.”  (replik ur en film med Mae West, känd skådespelerska)

 

Höstlöv BW

 

Citaten visar på olika förhållningssätt till det här med ålder – för en något förfärligt, för en annan bara en siffra. I en diskussion med en grupp östnyländska ord- och jordbrukare, som kallar sig för Lärkkulla-gruppen, berättade de flesta att de har få minnen från 40-årsåldern – det mesta var jobb-familj-vardag. De som hunnit bli pensionärer hade däremot vitt skilda erfarenheter av pensioneringen, en del upplevde att de hann med så mycket mer, medan jordbrukarna unisont utbrast: Vadå, vilken pensionering? För jordbrukare finns ingen pensionsålder!

Vilken erfarenhet har du av att fylla 40, i fall att du gjort det? Vilka erfarenheter är det som bär eller tynger dig?

Björn Wallén, 40++

2 kommentarer

  1. ensammen skriver:

    Värst om man blir den man är, för jag blev ensam vid 40. Innan 45 även arbetslös och barnlös, håret grånar i rasande takt. Vissa saker är ändå bättre än förr: jag är aldrig mera i fyllan, behöver det inte alls. Jag har blivit mycket bättre på svenska sen jag fyllde 40, skaffat mig lite mer utbildning (till ingen direkt nytta), har fått prova på olika jobb, ”snutt” sådana, jag är nu fysiskt och psykiskt i bättre kondis än före 40. Jag känner det nog lite som ungdomens ålderdom. Bäst att inte alls tänka på sin ålder i den här situationen…. Jag lever ju i stort som en pensionär. Jag går på jumppa o läser, bor själv, rastar en hund i bland, träffar släkt o vänner nu o då. Jag törstade tyvärr efter vissa erfarenheter som ca 25-35 år som jag borde ha gjort INNAN 25 eller låtit bli….

    • Björn Wallén skriver:

      Tack Ensammen för att du berättade din story, tragisk men också ljusa stunder. För många kan 40plus vara en tung tid, det gäller att ta vara på de glimtar av lycka som trots allt finns…lycka till!

Kommenteringen är stängd.