”Mamma. Hur är det möjligt att du är skrivpedagog och har skrivit flera avhandlingar med den där skrivtekniken?” undrar dottern. Hon sitter snett mittemot mig i hemmakontoret och tittar skeptiskt på min tangentbordsteknik. Eller snarare avsaknaden av den. Jag böjer nacken över tangeterna, jag tittar på dem mer än på skärmen. Deleteknappen är min mest använda tangent.
Vem minns inte maskinskrivningen som tillvalsämne i 7-9? Sedan försvann maskinskrivningen, de knattrande klassrummen och plåtskärmarna som dolde fingrarnas arbete. Jag valde aldrig tillvalsämnet, eftersom jag inte hade intresse för merkantila ämnen som det hette. Så fel.
Idag hör till jag dem som knagglar sig fram på fem-sex fingrar. En katastrof för både ergonomi och snabbhet. Sursik skola i Pedersöre gör klokt i att satsa på tiofingrarssystemet. Det borde höra till vardagskunskapen på samma sätt som att kunna cykla och simma, betala räkningar på nätet och granska en skattedeklaration.
Maskinskrivningens exerciser hör till förgången tid men tangentteknik borde införas på skolschemat. Och tidigt. Hur många timmar har nybörjarskribenterna i tiderna inte satt på skönskrivnig och formalistiska skrivstilsövningar. Läroplanen för den grunläggande utbildningen talar om vardagskompetens och mångsidig kompetens. Här platsar en samtida och uppdaterad skrivteknik.
I Skrivande skola rekommenderar jag att lärarna uppmuntrar eleverna till att spela sig fram till tiofingrarskompetensen. Ett sådant gratisprogram använder också Pedersöreeleverna. Unga är otroligt snabba på tangenterna. Med lite uthållighet så lär de sig tio fingrar på nolltid. Den här kunskapen har de nytta av under hela livet, både privat och professionellt. Därtill sparar de på sina kroppar.
Annette Kronholm, projektledare för Skrivande skola
