Av Karin Ihalainen
Det är då som mamman bryter ihop.
-Hemläxorna..! De är en pärs! Vi fixar dem inte. Jag vet att de borde göras genast efter skolan, innan fritiden tar vid. Men jag bara inte orkar ta striden! Vi är så trötta och hungriga när vi kommer hem efter en lång arbetsdag. Då bara skjuter vi fram alla måsten och koncentrerar oss på att överleva. Och sen när kvällen kommer är läxorna fortfarande ogjorda. Då finns det bara morgonen kvar. Om vi hinner och barnet orkar. Men så är det sällan.
-Ibland går hela veckosluten åt till att göra läxor, berättar en annan förälder som bara träffar sitt barn då. Jag känner mig som en elak häxa som bara kräver och kräver. Stämningen blir dålig och det påverkar vår relation.
-Jag vet inte ens vilka läxor barnet har, säger en upprörd förälder när vi ses på föräldramötet. Eleven har fått upprepade markeringar i Wilma att läxorna är ogjorda.
-Hur kan jag kolla upp det här? Barnet vet inte själv och i ryggsäcken finns inga skolböcker.
Klasslärarna tröstar och förklarar.
-Det är mänskligt att glömma!
-Läxorna är korta och eleven borde klara av dem själv.
Skolan försöker vara rimlig, grejar och fixar. Vi vill så gärna att alla ska vara nöjda, lära sig och må bra.
För att hjälpa eleverna att komma ihåg sina hemläxor försöker vi skapa rutiner, skicka veckobrev och föra läxdagbok. Vi skapar digitala anslagstavlor så att hemläxorna går att kolla på den egna mobiltelefonen. Och vi ordnar läxklubbar där eleverna kan göra läxorna redan innan de går hem.
Men våra insatser räcker inte till. Ogjorda läxor och olyckliga föräldrar bara ökar i antal.
Varje ny skoldag i Finland är full av elever som bär på ogjorda läxor och dåligt samvete. Inte bara på vår skola. Överallt i landet.
De ogjorda läxorna markeras i Wilma och utvärderas i betygen. Skolan ska fostra till ansvarstagande. Ogjorda läxor drar ner vitsordet.
-Skolan är barnens arbete, säger alltid någon vid kaffebordet där alla vet bäst. Hemuppgifterna är nödvändig träning för arbetslivet.
-Är det, ifrågasatte nyligen en förälder till en elev som aldrig glömmer en enda hemläxa. Vad tycker i så fall din familj om att du ständigt släpar med dig jobbet hem? Vad säger din chef? Är inte arbetstiden feldimensionerad om den inte räcker till för att utföra arbetet på? Du håller väl inte på att bli utbränd som alltid har med dig jobbet hem?
Det var ett friskt sätt att se på saken. Helt annorlunda än de föräldrar som tycks mäta kvaliteten på undervisningen i antalet hemläxor.
-Lär de sig någonting alls? De har ju aldrig några hemläxor.
En av mina gamla elever som jag uppvaktade på studenten bekände att han inte gjort en enda hemläxa under hela gymnasietiden.
-Jag tänkte redan när läraren gav läxan, sa han, att den var helt onödig och att jag inte skulle göra den.
Ändå blev han student och pluggade vidare på universitetet.
Apropå hemläxor.
För att lära sig nya saker kan det ibland behövas mycket träning, det vet alla som lärt sig cykla. Då gäller det att vilja lära sig.
Finns viljan så övar man.
Och apropå barnets arbete.
Leken är barnets arbete.
Så vad borde barnet göra på fritiden?
Leka.
