Lägger boken på soffbordet. Tar ett djupt andetag. Motstår en impuls som darrat till i mig de senaste månaderna. Den som lockar mig att slå upp sökmaskinen och mata in Eight lanes, Copenhagen city, Weeper, fredsprocessen. Och han, vars namn inte får nämnas. Josey Wales.
Jo, jag har nu läst ut Marlon James senaste bok, A brief history of seven killings.
Det tog honom fyra år att skriva den. Och han hade uppenbart svårt att sätta punkt. Boken är ett sammelsurium av röster. Alla berättar de en historia.
Det är en historia om våld.
Precis som i hans förra bok, The book of night women.
Våldet har format Jamaica, och våldet är besinningslöst. Det är hårdkokt så det räcker. Men aldrig spekulativt. Bilden jag får att att det inte går att förstå Jamaica utan att ta med våldet i ekvationen. A brief history of seven killings berättar hur det gick till när Bob Marley skulle dö. Det är pitchen, men egentligen handlar boken om ett samhälle som aldrig hämtat sig från slaveriets tider. Extrem fattigdom skriver förutsättningarna för de flestas liv. Om du inte där i gängrelaterat våld kolar du av en bristsjukdom, smutsigt vatten, eller hunger.
Och mitt i allt detta: turistens fascination inför det ”genuina”, ghetto princess, och musiken. Aningslösheten hos de som naivt hyllar rastas naturbarnmentalitet.
Den nedlåtande fördomsfulla kolonisatörens stroppiga attityd. CIA som är busy med att omstörta så mycket de hinner överallt. Den fullständiga cynismen i allt detta.
Detta har jag levt med de sista månaderna. Alltid då och då har jag dykt ner i sjuttiotalet, reggaen, gängkrigen, konspirationerna, drogerna.
Det är en oerhört bra bok. Och samtidigt (kanske förståeligt nog) tung att läsa. Språket, jamaicaengelskan, har inte gjort läsandet enklare.
Det är inte sig våldet som gör berättelsen långsamläst. Det är kanske mer själva med månghövdade berättarskaran, den komplexa berättelsen, de många infallen. Och, tröstlösheten. Den är tidvis tung att hantera.
Jag tycker inte du skall läsa boken av nånslags pliktkänsla. Alla böcker tävlar idag om vår uppmärksamhet med allt annat som också gärna vill ha vår tid. Det måste finnas något mer därinne. Inte en insikt, men en bit liv, bilder som transponerar dig långt bort, reflektioner som får dig att haja till. Oväntade svängar ut i marginalen. Något som kopplar upp mot ditt eget liv, eller dina tankar.
Bra böcker begränsas inte till att vara bra berättelser. När jag ibland läser böcker som gått som löpeldar genom världen kan jag njuta av ögonblicket, men de ändrar inte min livsbana. Bra böcker knuffar mig också långt senare. Det kan vara en blick, ett påstående, ett ifrågasättande. Det kan vara en mening, ett livsöde, eller något som aldrig förklaras. Bland annat. Det går inte att sätta fingret på, och det är en del av själva poängen.
Vad läste du senast som skakade om dig i grunden och förändrade ditt liv?
