Av Jan-Ole Nordlin
Jargongen är tuff. Man slänger ur sig gliringar, oförskämdheter och sårande kommentarer och så förklarar man det med att det var ju bara på skoj. – Den som stått som måltavla får försvara sig i stället för att få upprättelse. -Hej, har du ingen humor?
Är något snett i vårt samhälle då vi blir överösta med ”underhållning” där man gör narr av dåliga chaufförer, usla kockar, klantiga snickare mm., eller är det jag som inte hängt med i svängen?
-Hej, har jag ingen humor?
I skrivande stund slår det mig att det nu låter som att jag skyller på dålig TV. –Det har man i och för sig gjort så länge TV:n funnits. Den har förorsakat våld, förstört ungdomen, orsakat alkoholism och uppmuntrat till rökning av både tobak och starkare produkter. Och nu låter det då som att den gjort oss elaka.
Riktigt så här enkelt är det ju inte. Mera är det väl så att TV-programmen återspeglar det samhälle vi lever i. Billig snabbt producerad underhållning som går hem hos de stora massorna har varit den huvudsakliga drivkraften. Det i kombination med att skadeglädje är den bästa glädjen.
Det uttrycket har vi alla hört, vi har också känt denna märkliga form av glädje. Både så att vi varit den utsatta och så att vi själva fått oss ett gott skratt då någon annan klantat eller stött sig. – Men varför gör man så?
Det är, tänker jag, något av en primitiv reaktion. Man vet att man borde bry sig, men man vet kanske inte riktigt hur. Och så gör man precis tvärt om mot vad sunt förnuft säger.
Chaplin, Buster Keaton, Helan och Halvan och många efter dem har ridit på detta märkliga beteende.
Att skratta åt någons olycka är fel. Ännu mera fel är att förorsaka någon olycka. Men det har i dagens samhälle blivit allt vanligare. – Den störste Youtube stjärnan PewDiePie med över 50 miljoner följare lade ut en video där två indiska män visade ett plakat med texten ”Death to all Jews”. Männen på videon förstod inte vad texten betydde, de fick fem dollar för upptåget av mångmiljonären PewDiePie (Felix Arvid Ulf Kjellberg, 27 år) som i Aftonbladet kom med följande ”ursäkter”.
” – Jag är ledsen, jag känner mig delvis ansvarig för detta, men jag trodde inte att de faktiskt skulle… Jag känner mig inte så stolt över detta, jag ska inte ljuga. Jag är inte antisemit eller vad det nu kallas. Det var en rolig grej, jag trodde inte att det skulle gå. Ni kan inte hålla mig an… Jag svär, jag älskar judar. Jag älskar dem”
Hur tänker man då man gör så här? – Felix hade ju nog tänkt men det enkla svaret är att han tänkt helt fel. Men det vill PewDiePie inte inse. Han gav de två indiska männen fem stjärnor i betyg för uppträdandet på sin Youtube tjänst, en dollar per stjärna och de förstod inte ens vad de egentligen gjorde. PewDiePie tycks inte ha förstått det heller men jag tror att de indiska männen nu, då sanningen gått upp för dem, känner större skam än han.
Vi är alla själv ansvariga för hur vi beter oss och hur vi bemöter andra. Att filmstjärnor ”roastar” sina kompisar, att politiker uppträder rasistiskt, att PewDiePie tappat sitt folkvett (om han någonsin haft ett) gör det inte mer tillåtet för oss andra att uppträda på liknande vis. –Och varför skulle man göra så?
Att vara vänlig, hjälpsam och empatisk kostar inget mer än att vara en tölp, men i det långa loppet ger vänlighet garanterat en bättre utdelning. Ändå beter man sig ruskigt dåligt ibland.
