Kvällen före skolinskrivningen till åk 1 påminner jag dottern om vad som väntar följande morgon.
– Jo, jag vet. I förskolan såg vi när de rullade ut en röd matta, svarar hon.
Och mycket riktigt. Följande morgon när vi kommer till Hagaenheten i Hoplaxskolan får vi beträda den röda mattan den sista biten till kansliet. Biträdande rektorn står och myser över mattan, en nyhet för i år.
Att börja skolan är stort för barnen och till all lycka har vi en närskola som låter oss göra det rent fysiskt, inte enbart elektroniskt. Det är en viktig handling. Dottern får skaka hand med biträdande rektorn, får en penna och pusslar med fyrkanter och kuber. Mer än det behövs inte. Det är spännande och markerar en början på något nytt.
Det finns något symboliskt i den röda mattan som tilltalar mig i sammanhanget, men det handlar inte om kändisskap eller glitter och glamour. Det handlar om att bli sedd. Skolan signalerar att varje barn är viktigt och att varje barn ska få synas. Varje barn behöver sin egen stund.
Skolan signalerar också att skolstarten, med allt vad det innebär av kunskap, vänner, rutin, läxor och samvaro, är så viktigt att det är värt att gå på röda mattan. Framför barnen ligger ett outforskat hav av kunskap och upplevelser. Det är ett enormt ansvar som vilar på skolan och lärarna. De rustar och vägleder barnen inför framtiden, tillsammans med hemmen och föräldrarna.
Att börja skolan är stort inte enbart för barnen. Det är stort också för skolan.
Det är faktiskt värt en röd matta.
En förväntansfull fröken efter skolinskrivning. Pennan som hon fick ska placeras synligt, fastslog hon.
Fint gest av Hoplaxskolan!
Ja, som förälder uppskattar man det stort!