Lära för livet eller lära av livet?

Pamela

Läsa högt varje kväll

25 Aug , 2016, 22.29 pamelagranskog

 

”Mamma! Du läser inte för mig varje kväll! Silja läser minsann för Solveig V-A-R-J-E kväll!

6-åringens ögon sprutar eld när hon spänner blicken i mig. Jag kryper skamset ihop. Mumlar nånting om att jag också läser på dagarna, att det inte alltid behöver vara just vid läggdags, men inser att det nu är läge att medge sina fel och brister. Allt annat är att tala för döva öron.

Det är ju en oförrätt jag gläds över att hon noterar. Vad är väl bättre än ett barn som kräver berättelser av sina föräldrar? I sanningens namn råder det ingen brist på berättelser i hennes vardag: det finns bläckfisken Herbert, dumma och snälla handen samt mokoluckerna som alltid hittar på nya äventyr när hon och pappa möts i soffan, det finns alla böcker som mamma faktiskt läser för henne, det finns Bamse-tidningen som moster prenumererar på, hennes egen bokhylla är mera välsorterad än närbibliotekets svenska barnbokshylla och hon har gått 5 år på ett dagis där personalen insett bokens betydelse. Men jag har inte läst exakt varje kväll och nu ska den skadan repareras.

Under mina år som gymnasielärare möttes de nya gymnasiestuderandena varje år av samma uppgift: att skriva ner sin egen läshistoria. Det fanns ett fenomen som återkom i många historier: minnet av högläsning. Högläsningsstunderna innefattade långt mer än själva boken. Stunderna andades närhet och värme. Det var känslan av att få krypa tätt intill mamma och bege sig ut på en spännande resa, det var pläden som alltid skulle finnas med, det var minnet av pappa som alltid läste på finska medan mamma läste på svenska, det var mormödrar som plockade fram gamla sagoböcker. Det var magiskt. Det var barndomsstunder som lyste av lycka och närhet. Dessutom kom litteraturen, språket och berättelserna på köpet. Ärlig talat – vad mer kan man önska som förälder?

Om jag fick ge ett bidrag till den finländska moderskapslådan vore det ett antal läshistorier skrivna av 16-åringar. Varje nybliven förälder borde få ta del av dessa berättelser, höra hur en tonåring kommer ihåg högläsningen. Den upplevelsen vill man också ge sina egna barn. ”Näst efter kärleken är språket det viktigaste vi kan ge våra barn”, brukade rektor och modersmålslärare Maje  Grönholm säga. Här får man båda två samtidigt.

Och dottern och jag? Det finns alltid rum för förbättring. Nu läser jag exakt V-A-R-J-E kväll. Gott så.

20160825_223145

Veckans högläsningsskörd. Förutom Bamse och Jultrollen. Det är trots allt augusti nu.

, ,

Läs också

Kommenteringen är stängd.