Lära för livet eller lära av livet?

Catharina

Kris – för vem?

2 maj , 2016, 06.32 Catharina von Schoultz

 

Ifjol kom det in över 30 000 nya personer till vårt land. De har kommit hit för att de tvingats lämna sina hemländer och här hoppas på en ljusare framtid för sig och sina barn än deras egna länder kan erbjuda dem just nu. Många i vårt land har valt att kalla det en kris. En flyktingkris – och då menar de på fullt allvar att det är vi i vårt land som är i kris.

Men det finns också många som väljer att se den här situationen snarare som ett svar, en lösning på en helt annan kris. Nämligen den att vårt land åldras i snabbare takt än det föds nya barn, vilket på sikt hotar vår välfärd. Och här talar vi om betydligt större kostnader, inte bara i euron, än de hittills komna asylsökande medför.

Men om den s k flyktingkrisen ska kunna bli en lösning också helt praktiskt, beror på oss alla. På regering och riksdag, på myndigheter och organisationer, på utbildningsinstitutioner och arbetsgivare – men framförallt på dig och mig. Vi bär alla ett ansvar att göra det bästa av den uppkomna situationen. Våga ta steget och fråga de nya hur de mår, om de behöver hjälp eller annars bara ta kontakt. Låta dem känna att du på riktigt vill att de blir en del av vårt samhälle. Att du bryr dig. Jag undervisar invandrare varje dag och det de ofta lyfter fram är undran över vad vi i Finland är rädda för? Varför ser vi hellre bort än på varandra? Människor är vi ju allihopa och som sådana egentligen ganska lika. Våga säga hej och ge ett leende. Det brukar bryta isen och alla språkbarriärer.

Men till dig som upplever det här som svårt, som är direkt negativ, vill jag säga: kanske det blir lite lättare om du tänker att du gör detta inte bara av välvilja för den nyinflyttade. Du gör det också för dig själv och dina barns framtid. För utan invandrare i vårt land kommer vi inte att klara oss i framtiden. Vi blir för få. Ju fortare de känner sig hemma här, desto snabbare kan de börja ta en aktiv del i samhället. Och ju fler vi blir som delar på bördorna och bygger vårt land, desto lättare och mer fungerande blir det för oss alla. Och jag lovar: med tiden lär inte heller du längre se skillnaderna mellan oss, våra olika hudfärger, kläder och sätt att prata, utan också du börjar se människan. Och då kommer också du att sluta vara rädd och börja må så mycket bättre.

, , ,

Läs också

2 kommentarer

  1. Kristian Grönqvist skriver:

    Det är en bra fråga. Är Finländare rädda för varandra eller för utlänningar…..? Inte så rädda tydligen, att de ser sig tvungna att lämna landet. Medan de som flyr hit, måste vara mer rädda för sina landsmän än för stela och inte så godtrogna oss. Saker bör sättas i relation med varandra i en artikel, inte ”relativiseras” till oigenkännlighet, bara för att man som skribent ”känner” något. Vår interna trygghet beror på att vi vuxit upp i en kontext av ärlighet, kunskap, krav samt samhällelig solidaritet, ett privilegium som är få unnat i hela världen.

  2. Catharina von Schoultz skriver:

    Är det bara vi som vuxit upp i en kontext av ärlighet, kunskap, krav samt samhällelig solidaritet? Tror knappast det. Och skulle så vara fallet är det väl hög tid att sprida budskapet!
    Fast intern trygghet är väl också relativt…. I ett land som ligger i den absoluta toppen vad gäller kvinnomisshandel.

Kommenteringen är stängd.