Sport och tävling är härligt. Men vad är det med människan?????????!!!!!!!!
Det ska strax spelas fotboll i Sverige.., tre personer kommer springande på gatan, de slår en glasflaska i huvudet på en man. Oprovocerat, enligt vittnen. Han faller, de fortsätter misshandla honom i flera minuter. Han avlider. Videoklipp på olika nyhetssajter visar slagsmål på gatorna i stan, vid tiden för matchen. Också på stadion beter sig ”supportrar” mycket aggressivt, bl.a. mot ordningsvakter.
Är människan (mannen?) som sociobiologisk varelse ännu omogen för en livsmiljö som präglas av fred och samexistens? Finns det för mycket stridshormon i oss ännu, måste det bara ut?
Egentligen liknar ”supportrarna” ganska mycket de människor i grupp, subrörelser, som man kunnat se i samband med olika folkresningar som eskalerat till våld. Sinnebilden är den vältränade mannen, snabb i rörelserna – med fokus på ”motståndaren”, kroppen och sinnena inställda på strid.
Egentligen är bilden inte heller så olik mediabilden av en aktuell politisk ledare på östkanten. Ibland i bar, muskulös överkropp, en annan gång i judodräkt med svart bälte eller iklädd ishockeymundering.
Det är så här vi betvingar motståndet.
Sport och tävling är härligt. Okontrollerad fanatism och strid är fasansfullt. Var går gränsen mellan härligt och fasansfullt?
Fotbollshuliganism har ju funnits länge, och studerats av sociologer. Trist att fenomenet börjat skörda offer nu även i Norden, som hittills präglats av danska roliganer och finska sparkbollsfantaster. Sociologer säger att fenomenet är en fråga om klass och marginalisering. Chocken är det oaktat stor i Sverige.