Nio finlandssvenskar, nio livserfarenheter, ett gemensamt intresse: livslångt lärande. Så presenteras vi här invid. Men vi har faktiskt också ett annat gemensamt intresse: hundar. Det är bara en av oss som inte har hund men hon har i stället en häst. Är det en tillfällighet? Antagligen, det finns ju faktiskt över 600 000 hundar i Finland.
Men ändå är det lite roligt att tänka sig att det kanske hör ihop med vårt intresse för lärande. Åtminstone jag har lärt mig otroligt mycket sedan jag skaffade hund. Inte bara om hur hundar fungerar och hur man uppfostrar dem, utan också om mig själv och vilka signaler jag omedvetet skickar ut. Är jag nervös, blir också hunden det. Är jag glad, blir också hunden det. Är jag otydlig, blir hunden förvirrad. Precis som i mänsklig kommunikation. Det som är skillnaden är att jag i kommunikationen med en annan människa lätt skyller missförståndet på den andra, att hen inte har lyssnat. Men om Bruno på agilitybanan tar ett fel hinder lönar det sig inte att bli irriterad på honom, för han gör faktiskt bara som jag visar.
Det är onekligen hälsosamt att med jämna mellanrum bli påmind om hur viktigt det är att vara tydlig i sin kommunikation – både när det gäller hundar och människor.
Det är inte alltid så lätt att få tre hundar med olika livserfarenheter och intressen att förstå vad husse vill.
Moa
P.S. Ovansagda gäller också katter. Jag har efteråt insett att jag måste ha varit väldigt otydlig i min kommunikation, då jag aldrig fick mina katter att gå på toaletten…
