Livslärd

Daniel Jakobsson resonerar på Andetag-bloggen kring ”Skärmtid och helighet”. Intressant, om uppkoppling och pekskärmande bland kyrkfolk och föräldrar. Om vilken inverkan det eventuellt har på kvaliteten på det andliga livet på och föräldra-barnrelationen.

Jag tror att vi är många, jag räknar mig själv dit, som har en gnagande känsla kring rätt och fel i detta. Utan att veta. Möjligen försöker vi utveckla olika sätt att rättfärdiga vår myckna uppkoppling. Det tror jag vi gör rätt i, att vi försöker! Jag vet inte vem som skulle se slutet på det här ännu. Ett är säkert: svartvit och enkel är frågan inte. Enbart fel kan uppkoppling inte vara, så mycket tillför den. Den tillför nya kvaliteter till snart sagt alla delar av livet.

Fast bilden av den pekskärmande föräldern på barnets judoträning tilltalar mig nog inte. Jag bara tror att ”förrivärlden” var bättre, när barnen t.o.m. ensamma tog sig till sina aktiviteter och inte behövde skjutsas av en förälder som sen sitter vid ringside och pekskärmar. Men bilden är verklighet och den är möjlighet och jag vill inte säga att något är fel.

Hej, visst är det intressant att Wikipedia idag har en sida om ”Riktigt liv”! Dock inte på svenska, men t.ex. engelska och franska. Alltså ”In Real Life” (IRL), i motsats till en uppkopplad tillvaro. Tänk ändå att mänskligheten har kommit så långt (?) att det finns ett behov att förklara vad ett riktigt liv är!

Ganska…… häftigt! 🙂

H. Martin

ålder, bildning, lärande, livsglädje, pekskärm, seniorer, uppkoppling