I Sverige har det på senare tid kommit fram förslag om att man borde lagstifta emot mobiltelefoner i skolan. Man menar att arbetsron i skolan är i fara för att eleverna distraheras av sina mobiler.
Historien upprepar sig. Nya fenomen som har med ungdomar att göra har ofta blivit betraktade som förfärligt farliga av de vuxna som velat bekämpa och förbjuda dem. Någon har myntat uttrycket moralpanik för att beskriva detta. Under första halvan av 1900-talet var det till exempel dansbanorna som var förkastliga. Att ungdomar träffades kring dansbanorna på lördagskvällarna var förstås förskräckligt. Där kunde de börja dricka alkohol och ungås över könsgränserna vilkens kunde resultera i att flickorna blev gravida.
På 1980-talet kom videon, som skulle resultera i att alla unga blev våldsbenägna för att de kunde se så mycket våld med hjälp av dessa apparater. Jag minns tydligt ett inslag i de svenska TV-nyheterna som jag såg då det begav sig och som internetforskaren Elza Dunkels visade i samband med ett föredrag om unga och internet som hon höll på en fortbildningsdag för lärare. Nyhetsuppläsaren redogjorde för riskerna med allt våld som videon förde med sig och alla var upprörda, såväl experter som föräldrar.
Och nu är det mobiltelefonerna som är det nya farliga. Först hävdades det att man skulle få ”mobilnacke” när man ständigt satt kutryggig över sin telefon. (Samma sak var det när ungdomsböcker blev var mans egendom. Då skulle de unga få nacken förstörd av allt läsande och ögonen skulle ta skada) Eftersom det är svårt för vuxenvärlden att hindra de unga att äga och använda mobiltelefoner har man nu hittat det perfekta sättet att komma åt detta förfärliga användande: Skolorna! Där ska de unga hindras att använda mobilerna för att det är så oroligt i klasserna när eleverna sitter med dem i handen. Studierna blir lidande, vet man med större säkerhet ju längre bort från skolvärlden man befinner sig. Och denna upprensning ska ske med hjälp av lagstiftning!
Digitala och analoga verktyg i skolan
Jag vet förstås inte hur man hanterar detta i de svenska skolorna, där kravet på lagstiftning har väckts, men här hos oss finns det hur många exempel som helst på hur man klarar av att hantera det eventuella problem som en pipande mobil kunde utgöra i klassrumssituationen: det finns klasser där ”mobildagiset” är en plastlåda som alla sätter sin telefon i när de kommer in i klassen. Man kan ha hyllor, och andra rackerier för att hålla ordning på dem om inte skolväskan är tillräcklig och när man sedan behöver använda dem i undervisningen är de inte långt borta. För det är ju ett faktum att dessa små apparater kan vara till stor hjälp och kan användas som verktyg i skolarbetet. De finns överallt och det går inte att stoppa utvecklingen, så vi borde istället diskutera hur man använder dem och varför och hantera dem som vilka andra hjälpmedel som helst. Innan vi hinner blinka dyker det säkert upp nya apparater med funktioner och egenskaper som vi inte kan föreställa oss idag. Säkert är det då igen snusförnuftiga aktörer i farten som kan larma om de farligheter som de grejerna kan försaka. Den som lever får se.
Siv Ekström
