Sedan en tid tillbaka deltar vår skola i Hem och skola- kampanjen En kvart om dagen. Vi vuxna eller barnet själv ska läsa högt för varandra en kvart om dagen. Sen skriver vi ner det i vårt En kvart om dagen- häfte och räknar sidor, hur många blev det idag. Just nu läser vi Harry Potter som på många sätt är spännande och rolig, trollkarlar och slott med mystiska platser och människor är guld för en 8- åring. Ändå frågar 8- åringen om vi snart kan se filmerna.
Men 8-åringen är ändå för tillfället i det stora hela väldigt läsglad och har sugit åt sig Kalle Ankas pocket länge och trivs med texter, vilket är glädjande. Walt Disney och gänget har väckt läsivern hos detta barn och hjälpt knäcka koden en sommar då bokstäverna plötsligt blev meddelanden som förmedlade händelser och känslor. Samtidigt verkar forskning tyda på att det finns en stor risk att speciellt pojkars läsiver sjunker vid årskurs 5-6. Att finländska elever visar sämre resultat i läs- och skrivkunskaper år 2016 jämfört med 2011.
Och då till dilemmat, hur upprätthålla läsivern i en värld av skärmar? Hur ska jag förklara för mitt barn om bokens positiva effekter? Om hur jag ännu minns då min mamma läste Skurken i Muminhusets första sida En natt på höstkanten var det fullmåne. Dalen var tyst och inte en vindfläkt rörde havet? Om hur forskning visar på empati och kognitiv utveckling och fantasifullhet? Och dessutom då jag samtidigt själv så ofta sitter med min telefon i handen. Eller väljer en söndagsserie på arenan istället för att öppna min nya Ruiz Zafon som stirrar på mig från nattduksbordet. Hur håller vi fast vid en kvart om dagen också om fem år?
Det känns skönt att som förälder få skolans stöd i kampen för boken. Insatser har gjorts på många håll för att höja läsivern och bl.a. läsambassadörens slutrapport finns tillgängliga för den som vill få gratis experthjälp att utveckla skolans läs- och skrivkultur. Bokprat och lästips och bibliotek och fortbildning och ordkonst. Vår lärare brukar under skolloven dela ut läsbingo där det gäller att kryssa för när man läst en bok under granen, under täcket, med en mössa på, i bilen, för en vuxen osv. Men är det svårare idag att få barn att tycka om böcker med alla skärmar runtom oss? Eller var det tidigare tv:n som tänktes konkurrera ut böckerna?
Vi vill ju ogärna pressa till läsning, och visst finns också boken på skärmarna, men jag hoppas vi kan stöda läsning även utanför skärmarna. Skärmtid kanske och sen lästid. Jag vill inte att vardagen ska bli en kamp för boken eller en kamp mellan pärmarna och skärmarna, men jag inser att det kommer att så bli. Förhoppningsvis blir kampen lätt och mera av en tidsplaneringsfråga, att hur mycket tid väljer vi för sport, hur mycket skärmtid och hur mycket vill vi spara för läsning. Kanske vi får tänka att ett starkt intresse nu just då läskoden har knäckts ger möjligheter att återgå till böcker senare, även om det blir en paus på några år där emellan. Att läsivern kan komma och gå och de läsminnen vi nu skapar under vår kvart om dagen sätter spår. Och att vi redan är inne i kampen för boken, åtminstone under en kvart om dagen.
