Lära för livet eller lära av livet?

Liselott

Tolerans, åsikt och vetenskaplig fakta

22 Nov , 2017, 00.05 liselottsundback

 

Diskussionen kring tolerans för det vi inte själv står för är intressant. Hur mycket ska vi tolerera? Var går gränsen för din tolerans? Idag har min tolerans prövats på två plan för att vuxna anser sig ha rätt att tycka till om vad som är bra för barn.

Först när min vän meddelar att hen gärna firar sin 7- åriga systersons omskärelse, utan att ställa sig det minsta kritisk till ingreppet eller traditionen. Istället hävdade hen att omskärelse är hygieniskt och bra. Som en människorättsförespråkare har jag inte mycket till övers för könsstympning av barn eller för argumenten som gör att denna procedur fortsätter, oberonde av ingreppets omfattning. Jag tänker att det är en kulturell tradition som inte har plats i ett modernt samhälle baserat på mänskliga rättigheter och friheter. Vi har öppnat en kritisk diskussion och forskat och hört dem som blivit omskurna och lärt oss. Vi har vetenskaplig fakta som visar att det medför psykiska och fysiska men.

Den andra frågan kring tolerans gällde Spotlights granskning av silvervatten. Om hur professorn i toxikologi och Institutet för hälsa och välfärd fördömer silvervatten medan andra dricker det själv och ger det till sina barn. Nu säger jag inte att vi kan jämföra könsstympning och silvervatten, men i båda fallen handlar det om att tolerera eller icke tolerera något en annan tror på. Överlag tycker jag mig vara tolerant och välkomnande och öppen för det mesta, men det finns stunder då ens öppenhet och tolerans sätts på prov, och bra så. Gränsen för mig går när någon annan blir skadad.

Det är ändå svårare att ifrågasätta på ett privat plan, då det kommer närmare. Kan jag – för att gå till det extrema- säga upp vår vänskap på basen av att vi har olika åsikter om omskärelse? Och jag antar att det i mitt Facebook-flöde kommer att finnas de som försvarar silvervattnet eller kommenterar den artikel jag ladde upp. Jag blir fundersam om våra värdegrunder möts. Om vi har så olika tankar om barnets rättigheter och vuxnas skyldigheter att skydda barnen, kan vi ändå hitta gemensamma grunder att bygga vår vänskap på?

Eller handlar det om omdöme? Kan jag då ha rätt att anse mig ha ett bättre omdöme av konsekvenserna av omskärelse och silvervatten än mina vänner? Personligen kommer jag tillbaka till frågan: vad baserar vi vårt omdöme på, är det vetenskaplig fakta eller inte? Jag tror inte att jag har rätt att kritisera någon annans levnadssätt om det är frågan om en vuxen människa, så länge det inte skadar någon annan, då är det bara att vara tolerant. Men när det gäller barn har vi definitivt rätt att kritiskt ifrågasätta och söka svar på om det är fråga om en åsikt eller om det är baserat på vetenskaplig fakta.

Läs också

Kommenteringen är stängd.