Havsörnen cirklar omkring stugan i jakt på byte. Den tretåiga måsen glider ljudlöst ovanom oss medan vi klyver ved. I går var påskhäxorna på besök och fick sina kaffepannor fyllda med chokladägg. Och vädret är precis som det skall vara på påsken. Det blåser, snöar, är dimma och solsken om vart annat. Isarna är tyvärr så dåliga och förrädiska att man knappt vågar ta sig ut på dem, annars är påsken precis som den brukar vara.
Men jag har råkat ut för ett tråkigt missöde som gör att jag inte fullt ut kan njuta av lugnet ute på stugan i Vasa skärgård. Jag har lämnat min almanacka efter mig, på ett bord i skolans matsal, och nu är almanackan försvunnen. Jag hoppas att den skall hittas då jag är tillbaka på jobbet, annars blir det många saker som jag missar. Jag har försökt med elektronisk almanacka men jag gillar mer den gamla hederliga ”boken” där man skriver för hand in möten och annat viktigt. Nu då ”boken” är försvunnen inser jag den elektroniska almanackans fördelar. Ett år hade jag båda dera. Det var en katastrof. Att hålla båda i synk var ett knepigt jobb och resulterade i ett antal dubbelbokningar. Det dubbla systemet slutade jag således med rätt fort. -Och nu, i stället för att njuta av påskledigheten grubblar jag över hur jag skall kunna minnas allt som jag skrivit in i almanackan min. Vilka möten har jag nästa vecka? När har jag fotbollsmatch? När skulle jag byta till sommarringar? Jag känner osäkerheten stiga, det är inte så här jag vill fira påsk.
Nej nu räcker det! Nu går jag ut, tar pimpelspön isborren och fluglarver med mig och vandrar försiktigt ut på isen och glömmer allt som har med almanackan att göra. Några feta abborrar skulle sitta fint nu. Då skulle dagen vara räddad! -Hoppas jag hittar almanackan …
