Wow, vilken känsla att föra två kilo artiklar ur Harvard Business Review till pappersinsamlingen!
Du som hängt med en tid här på Livslärd kommer kanske ihåg att jag haft förmånen att få gå en tvåårig eMBA-utbildning. Nu börjar slutet på allvar närma sig. Fastän de sista närstudierna var redan i oktober, var det svårt att greppa att vi inte skulle sitta på skolbänken efter sex veckor igen. Jag hade dessutom ännu hemuppgifterna att göra. Först när jag hade gjort dem började det så smått gå upp för mig att jag inte mera skulle ha någon ogjord uppgift malande i bakhuvudet på mig mer eller mindre hela tiden.
Men framför mig hade jag ännu presentationen av ett strategiarbete för stadens ledning. Den fick jag undan förra veckan och nu är det bara den festliga promotionen inkommande fredag kvar – helt otroligt! Men jag tror inte att ens den festen kan överträffa den känsla av fullbordan som jag kände när jag i dag städade mitt skrivbord och konstaterade att jag faktiskt kunde slänga en hel drös med papper. Först nu känns det på riktigt att jag faktiskt har klarat av hela utbildningen.
Längs med vägen – och inte minst i den personliga utvecklingsrapporten – har jag funderat över vad jag har lärt mig under de här två åren. Har jag faktiskt lärt mig lika mycket som jag har satt ner arbete på studierna? Det är förstås en omöjlig ekvation att lösa – det finns ingen formel för att omforma timmar av arbete till grad av nya insikter, förstärkning av tidigare kunskap och råg i ryggen.
Ibland har jag känslan av att jag borde ha lärt mig mycket mera. Men jag tror – och hoppas – att många av de pusselbitar jag har fått med mig så småningom faller på plats. I dag är de kanske ännu lösa bitar av kunskap men en vacker dag omsätter jag dem förhoppningsvis i praktiken. Och först då kan jag på allvar säga att jag har lärt mig något.
Moa
