Det finns få saker som gör mig lika nervös som simskoleanmälningar. Man ska nämligen vara ute i tid, vara säker på handen och glasklar i huvudet. Jag är varken det ena, andra eller tredje. De sista minuterna innan anmälan öppnar är en enda lång pina. Man uppdaterar sidan gång på gång och de nervösa fingrar blir allt mer styva för varje sekund som går. Till slut är allt ett enda slirande över tangenterna och när allt är över har man ingen aning om vilken familjemedlem man slutligen anmält och till vilken kurs.
Värsta upplevelsen i tiderna var anmälan till inomhussimskolan i Helsingfors. Majoriteten av stadens alla svenskspråkiga föräldrar ville uppenbarligen fira fredagskvällarna i simhallscaféet i Tölö och anmälningstrycket var osedvanligt högt, speciellt i de yngre grupperna. Ett år trodde jag mig vara tvungen att flytta ut i ett tält på gården efter att ha sabbat dotterns anmälan till plaskgruppen. De bittra tårarna över mitt klåpande ville aldrig ta slut, inte ens efter att jag lovat veckovisa privata simhallsbesök.
Incidenten lindrade inte min nervositet inför kommande anmälningar. När det var dags att anmäla dottern till utomhussimskolan i sommarparadiset Nedervetil var jag dock mentalt redo. Jag lyckades över förväntan. Administratören tog kontakt några dagar senare och undrade om jag kunde reda upp mina anmälningar. Då var dottern anmäld till förmiddagsgruppen, stod i kö till eftermiddagsgruppen och hade ytterligare en anmälan till simskolegruppen i Kronoby, 15 km längre bort.
I morse var det dags igen. Jag värmde upp i god tid och började träna redan igår. Jag tänkte att det är en god idé att kolla om lösenordet fungerar genom att testanmäla mig till något och sedan avbryta min anmälan. Dessvärre är det möjligt att jag nu är anmäld till seniorgymnastik i en gudsförgäten håla i Svenskfinland. 06.53 satt jag dock redo framför datorn. I mitt huvud snurrade den nya Folkhälsanlåten ”Från noll till hundra”, en titel som rätt träffande beskrev adrenalinnivån, alltmedan klockan långsamt tickade mot magiska 07.00 då anmälan skulle öppnas.
Månntro det gick vägen? Jag fick i alla fall ett brev med orden: ”Hej Pamela, Tack för att du anmält dig till våra kurser.”
Kanske min sommar går åt till både seniorgymnastik och simskola för barn födda 2014 eller tidigare?
Pamela Granskog, mamma som helst simmar utan anmälningar
(och må skuggan falla över den nervösa mamman i stället för anmälningssystemet)
