Våren är här och snart publiceras namn på de nya studenterna. I samband med studentskrivningar dyker också en annan diskussion upp som upprepas varje år: oron över det sjunkande antalet elever som skriver språk i studenten.
Under 2000-talet har antal elever som skriver språk minskat drastiskt. Enligt Studentexamensnämnden skrev nästan 10 000 elever tyska för tjugo år sedan, medan dagens antal är mindre än 2000. En snabb och enkel slutsats är att kunskaper i tyska har blivit sämre i Finland.
Men vad berättar studentskrivningarna egentligen? Jo, det berättar att 18–20 åringar inte prioriterar att skriva språk samt att dessa elever kanske inte kan andra språk så hemskt bra – förutom möjligtvis engelska. Men är dessa elever dömda för evigt? Kan de inte lära sig språk efter gymnasiet?
Genom att betona studentskrivningarnas vikt under diskussioner gör vi en björntjänst till ungdomar men också till vårt samhälle. Diskussionen signalerar att språkinlärning sker endast i skolan och slutar vid studentskrivningar. Därefter är det omöjligt för människor att lära sig språk, åtminstone får man lätt en sådan bild när man lyssnar på experter.
Men har någon tänkt på att det kanske är själva studentskrivningar som fungerar som ett hinder att lära sig språk? Följande resonemang är mycket vanligt: ”Jag fick Cum laude i svenskan och det harmar mig att jag inte kämpade mera med språket i skolan. Det skulle vara trevligt att kunna språket idag.”. Ett annat exempel lyder: ”Jag skrev nog Laudatur i franska men inte kan jag prata det”.
Båda exemplen visar hur studentskrivningarna skuggar språkinlärningen länge samt sätter en onödig tröskel för människor att lära sig språk efter skolan. Jag var dålig då måste betyda att jag är dålig idag eller att man ”borde” vara mycket mera flytande i språket nu eftersom man fick ett bra vitsord i skolan.
Bara genom att titta på Svenskfinland hittar man tusentals exempel på finskspråkiga som genom äktenskap och tvåspråkiga barn har lärt sig flytande svenska som vuxna. Vilket härligt sätt att lära sig språk: tillsammans med sina egna barn.
En annan grupp som helt tydligt visar att resultat i studentskrivningarna inte berättar någonting är invandrare. Varje år flyttar tusentals vuxna människor till Finland och väldigt sällan har de haft finska eller svenska i skolan. De har inte heller skrivit det inhemska språket och trots det lär sig många av dem hyfsat bra finska och t.o.m. svenska.
Det finns hundratals finländare som varje år flyttar utomlands och många av dem inte kan landets språk just då. Det finns tusentals finländare som varje år blir kära i en person vars modersmål de ännu inte kan. Det finns tusentals finländare som varje år frivilligt deltar i olika språkkurser. Språkinlärningen sker hela tiden trots experternas oro. Varför skulle dagens ungdomar vara mindre kapabla av att lära sig flera språk?
Språkkunskaper är en helhet som handlar så mycket mer än grammatik eller hörförståelse. Skolans viktigaste uppgift gällande språkundervisning är att väcka elevernas inre motivation att lära sig språk. Målet borde alltid vara att eleverna skulle vara öppna för nya språk och att de inte skulle vara rädda för att lära sig.
Språkinlärning slutar inte vid studentskrivningar, tvärtom börjar det för många först då. Det finns inga genvägar till att lära sig ett språk, utan alla måste göra tusentals om inte miljontals fel innan språk blir flytande. Det är helt onödigt att bestraffa folk under vägen.
Språkinlärning är roligt och det sker hela tiden. Man kan ta en öl på tyska, man kan skratta på svenska och man kan bli kär på spanska. Det är också viktigt att alla hittar sin egen orsak att lära sig språk.
Språk är integration: vi vill höra till gruppen vars språk vi lär oss och vi vill vara säkra på att vi inte blir utanför gruppen ifall vi gör språkfel. Språkinlärning handlar också om humor, nyfikenhet, hopp, frihet, mod och maktförstärkning (empowerment, voimaantuminen).
Studentskrivningarna minskar också på lärarnas utrymme för kreativitet. Studentskrivningar styr hur språket lärs och framför allt vad som är viktigt. Paradoxalt var coronapandemin orsaken till att lärarna för första gången fick helt fria händer att testa på nya metoder och fick chansen att vara kreativa.
Vi ska sluta fokusera på att vara oroliga för framtiden och i stället fokusera oss på att bygga miljöer där folk känner sig bekväma att öppna sin mun och lära sig språk. Med dagens virtuella möjligheter kan vi göra vad som helst.
För att låna Mark Twain: låt inte studentskrivningarna störa din bildning och njut av språkinlärning.
Jaan Siitonen
Skribenten är projektledare för Kielilähettiläät – Språkambassadörerna som lanserades april 2019. Språkambassadörerna har besökt nästan 900 svenska lektioner runtom i Finland. Idag finns det över 100 Språkambassadörer. Mera information hittar man från www.kielilahettilaat.fi
Skribenten fick Approbatur i medellång svenska och lät bli att skriva tyska. Idag använder han båda språken aktivt.