“Beskriv dig själv med tre ord”. Vem har inte någon gång ställts denna fråga? Skulle ditt svar vara likadant idag som för 10 år sedan?
Vi människor ändrar oss hela tiden; relationer, intressen, arbeten och så vidare kommer och går och alla dessa har någon inverkan på oss. Ibland kommer en förändring plötsligt och självvalt (“Jag är nu officiellt en [sätt in valfri titel]”), men oftare smyger den sig nog på. Det kan till och med vara svårt att ens märka den själv, före något får en att titta bakåt.
Jag vet inte via vilka av internets omvägar det skedde, men nyligen upptäckte jag plötsligt att min gamla blogg från över 10 år sedan, när jag flyttade till Helsingfors, ännu finns kvar. Vissa av texterna gav djupare insikter, medan andra bara var väldigt underhållande. Det finns till exempel en liten anekdot i inlägget “Tom, tommare, studielägenhet” om hur jag och min vän Alex, som flyttade ihop med mig, lagade gröt men måste äta den på platta tallrikar för att vi inte hade tänkt på att köpa djupa tallrikar. Hur vi, på basis av sådana anekdoter, klarade oss själva den där första tiden är nästan bortom mitt förstånd.
Medan jag läste, tänkte jag på hur mycket som hinner hända på 10 år. Den personen som skrev den bloggen känns väldigt bekant på många sätt med också väldigt långt borta. Idag är jag en gift man, en Borgåbo, en man med skägg, en multi-instrumentalist, en som yogar och mediterar, en schackspelare… Jag var inget av detta för 10 år sedan. Alla dessa saker och många fler, samt mycket av vad jag gjort som musiker och pedagog de senaste 10 åren, är sådant Peik från 2010 aldrig skulle ha kokat ihop i sin vildaste fantasi (speciellt schackspelandet).
Sedan finns det andra saker som inte förändras i en, fast yttre omständigheter gör det. Vi har alla säkert sådana uppfattningar om oss själva som bara är lämningar från svunna tider. Om man till exempel var spinkig som barn, kanske en del av en själv fortfarande känner sig spinkig som vuxen, fast man skulle bli värsta body buildern. Ens huvud hänger inte alltid med i de yttre omständigheterna, så att säga.
Det som jag kände igen från Peik för 10 år sedan medan jag läste, som Peik idag fortfarande får tampas med ibland, är känslor av osäkerhet. I ett inlägg skriver jag hur jag i den stunden inte känner mig tillräckligt bra för skolan jag går i, och den känslan dyker fortfarande upp ibland för saker jag gör idag. Botemedlet mot den känslan är såklart detta – Peik från en dag i november 2010 hade ingen aning om hur tillräckligt bra han var och alla häftiga saker han skulle åstadkomma, men Peik idag vet.
Och känner jag osäkerhet idag, så vet Peik om 10 år bättre.
Peik Holländer
