Pippi Långstrump var så bekymrad över att hon inte hade något jullov. Eftersom hon inte gick i skolan fick hon inget lov och det var helt enkelt orättvist. När man är rektor har man inte heller något sportlov, men semesterdagar kan man ta ut när ingen är på plats i klassrum och korridorer. Idag är det tredje dagen av sportlovet/semestern och jag kan konstatera att det blev varken eller. För det första har all den vackra vita snön töat bort i raketfart. Den som var så välkommen efter flera tramsigt snöfattiga vintrar. Men så plötsligt var det för sent att njuta av det klara soliga vädret och de gnistrande vita fälten. Precis lagom till sportlovet! Så alla skolbarn som hade sett farm emot att tumla omkring i snön, skida och skrinna och njuta av det fina vädret fick tji.
Här på Åland sammanföll det här med att smittspridningen plötsligt tog fart med besked. I fredags hade man hela 27 positiva test att skriva pressmeddelande om. Ofattbart! Var kom de ifrån? Redan på lördagen kom det mera smittfall och nya direktiv. Skolor och daghem drabbades liksom stadsstyrelsen och flera skolor och flera daghem. Över 650 personer sitter nu i karantän runt om på fasta Åland och gymnasiet, högskolan och fria bildningen är ålagda att gå över till distansundervisning efter sportlovet fram till och med den 11 mars.
På Medis har vi diskuterat riskerna för att det ska bli distansundervisning ända sedan hösten, men lika fullt reagerar man med överraskning när det väl händer. Det är inte så enkelt att styra om ett helt medborgarinstitut till distansundervisning. När det gäller språkkurser är steget inte så långt. Bara alla har dator och internet så kommer man nog ganska snabbt i gång på Zoom. Men hur gör man med vävning eller keramik? Har någon anmält sig till en kurs där man lär sig dreja vill man knappast sitta hemma vid köksbordet och kavla lera bara för att det också kan ge en keramikprodukt. Och drejskivorna finns alla i lokalen där kursen inte får bedrivas. Likadant är det med vävning. Vävstolarna står där de står och det är där man måste befinna sig för att det ska bli några mattor eller plädar eller vad det nu är som man håller på med.
Medis konstlärare Lin Simons har hållit en och annan onlinekurs tidigare, långt innan någon visste vad en Coronapandemi kan innebära. Nu är hon i full färd med att ordna alla sina kurser på distans. Kursdeltagarna får skaffa sig penslar och färger och sitta hemma medan Lin ger instruktioner via nätet och sen kan deltagarna fotografera sina alster och visa upp dem digitalt för att alla ska kunna diskutera på samma sätt som de gör i klassrummet på Medis. Det går att få att fungera!
Min egen kurs, Polkan går, som handlar om folkmusikspel på fiol försökte tappert med Zoomspel i våras, men visst var det lite ”torrsim” över det. För att kunna musicera tillsammans i realtid krävs nätverksförbindelser som är något i hästväg. Med vanligt bredband blir det en fördröjning som beror på att först ska ljudet färdas från mig till eleverna och när de då spelar med transporteras ljudet tillbaka till mig och jag får höra deras spel en liten stund senare. Det är omöjligt att spela ”tillsammans” om det upplevs som om de andra är några sekunder efter. Vi gjorde så att deltagarna stängde sina mikrofoner så det enda de kunde höra var mitt spel och så spelade de duett med mig. Jag hörde alltså inte någon annan än mig själv. Men jag såg i alla fall att alla de andra drog på sina stråkar. Alltid något.
Vi får förstås göra som för ett år sedan. Alla kurser som inte går att sköta via nätet får ställas in, kursavgifter betalas tillbaka. Det är viktigt att behålla perspektivet: det är en halv vårtermin som går åt skogen. Inte mer. Eller kanske mindre än så om vi har tur. Och sen, nästa termin, DÅ ska det väl bli som vanligt igen…?
Siv Ekström
Rektor för Medborgarinstitutet i Mariehamn
