Året då Garbages ”Stupid Girl” spelades på repeat på CD-spelaren i mitt tonårsrum, Mariah Carey och R. Kelly dominerade de långsamma danserna på högstadiediscot, Tupac Shakur mördades, det svenska bandet The Cardigans gjorde internationellt genombrott genom Hollywood-filmatiseringen av Romeo & Julia (med flickfavoriten Lenoardo DiCaprio som Romeo), och hela världen lärde sig dansa Macarena.
Min tidsresa tillbaka till 1996, då jag var 14 år, föranleddes av DNs artikel om en ny brittisk-fransk forskningsstudie som visar att den musik man hörde på som 14-åring är den som präglat en allra mest.
I den brittisk-franska studien har forskarna undersökt ett psykologiskt fenomen som kallas ”minnespuckeln”. Minnespuckeln är den tid under tonåren och unga vuxenlivet då vi bättre både lagrar och värdesätter minnen. En tid i livet som vi minns särskilt bra och som tenderar att prägla oss.
I studien har forskarna velat undersöka detta fenomen i anknytning till musik i större skala. 500 personer mellan 18–82 år fick lyssna på 111 låtar från den franska singeltopplistan mellan åren 1950–2015. Sedan fick personerna svara på hur väl de kände igen låten, vad de tyckte om den och om den väckte några minnen. Forskarna kunde se en stark koppling mellan åldern 14 år och hur väl personerna kände igen låten och hur många minnen den de de facto genererade.
I vilken utsträckning Alanis Morrissette, Spice Girls och No Doubt präglat min personlighet låter jag vara osagt, men att jag fortfarande kan texten till Oasis ”Wonderwall” och kan dansa Macarena felfritt är åtminstone riktigt.
Och om nån nu blev sugen på en egen tidsresa tillbaka till tonåren så är det bara att söka på årtalet man fyllde 14 i Spotify så får man en färdig lista på det årets topplistehittar!
