Lära för livet eller lära av livet?

Livslärd

Varje barn borde få växa i lugn och ro, som ett träd i skogen

27 jan , 2021, 16.05 karinihalainen

 

En journalist på dagstidningen kontaktar rektorerna i min stad med trettio frågor om mobbning. Det i skolvärlden ständigt närvarande temat har åter en gång lyfts upp i massmedia pga grymma mobbningsfall med dödlig utgång i huvudstadsregionen. Nu vill allmänheten igen veta vad skolorna gör för att förhindra mobbning. En av mina rektorskollegor öppnar snabbt en fil där vi alla skriver ned våra mobbingförebyggande samt utredande arbetssätt. Texten blir lång vilket visar att frågorna känns viktiga och att mycket görs. Skolans välmående är ju rektorns viktigaste uppgift.

Det börjar i klassrummet, skriver någon. Där har läraren sin viktigaste roll när det gäller att se och synliggöra alla elever. En varm och accepterande stämning i klassrummet är utgångspunkten för ett lyckat förebyggande mobbningsarbete. Att alla får vara vad de är, se ut som de vill, tänka och tycka som de gör. Ett klassrum där det finns tid och utrymme för diskussion. Ett klassrum dit det varje dag känns trevligt att komma. Läraren själv är den viktigaste resursen men det finns också många olika program som strävar till att stärka elevernas självkänsla och deras sociala kompetens; KiVa Skola, Resto, Positiv psykologi osv.

Alla små konflikter reds ut, skriver en annan. Helst innan barnen går hem för dagen. Med yngre barn kan det hända att situationerna måste illustreras i form av seriestrippar. Tillsammans funderar man på vad som hände och hur bilderna borde ha sett ut för att slutet skulle ha varit lyckligt.  Och hur gammalmodigt det än låter så jobbar vi mycket för att lära eleverna att be om förlåtelse, skriver en tredje. Att ge förlåtelse och att förlåta. Ordet förlåt raderar inte det som har hänt men det sätter plåster på öppna sår och det öppnar en möjlighet att komma vidare.

De flesta skolorna har också utbildat kamratmedlare som kopplas in för att reda ut mindre konflikter där vuxna inte behövs. Det har visat sig att barn ser saker och ting mycket tydligare och utan förutfattade meningar och de åstadkommer ofta en försoning som har långt gående konsekvenser.

Samarbetet med hemmen är A och O! Alla rektorer berättar om olika modeller som de jobbat fram för att öka det goda samarbetet med hemmen. Framförallt tillställningar med låg tröskel att delta i. Runt den egna klassen, runt ett gemensamt tema eller bara ett glatt möte. I hem och skola-arbetet involveras alla som verkar för samma målgrupp.

Flera av oss rektorer fungerar också som verksamhetsledare för de allaktivitetshus våra skolor verkar i. Vårt mål är att skapa trygga och fina miljöer där våra familjer kan mötas över en kopp kaffe, runt en bok, i en diskussion om fostran, på en studiecirkel eller svettandes i gymnastiksalen tillsammans med andra föräldrar och barn. Vi tror på det goda hem och skola-samarbete för vi vet att det är grunden för den ömsesidiga tillit som behövs för att alla våra elever ska ha det bra.

Det finns inte mycket att tillägga i mina kollegors svar till tidningsjournalisten. Jag gör det ändå. Jag skriver:

Mobbning är det värsta som kan hända. Det kan få katastrofala följder. Varje barn borde få växa i lugn och ro, som ett träd i skogen.

Jag sätter mitt namn under texten och tänker att det är bra att massmedia intresserar sig för vad skolan gör åt mobbning. Och jag hoppas att det i artikeln ska framgå att skolan gör mycket.

Men att det inte räcker.

Skogen är för vild.

Läs också

Kommenteringen är stängd.