Den legendariska Eskimo- pinnen har bytt namn eftersom konsumenterna klagat. I den breda allmänheten har de flesta tagit det hela med ro men en del ramaskin har hörts kring överkänslighet och funderingar kring vad som till näst byter namn.
I kritiken mot namnbytet fattas (åtminstone) två perspektiv. För det första är det nonchalant att förminska problematiken kring eskimo- uttrycket. Det är ungefär lika som då en vit man kommenterar i HBLs flöde att det finns rasism i Finland för att han inte stött på rasism under hela sitt liv.
Då gäller det att byta perspektiv, försöka se saker från andras perspektiv, men framförallt höra de andras perspektiv. För den som är färgad och lever i Finland har med stor sannolikhet mött rasism. Hör dem som saken berör på ett personligt plan. Detsamma gäller glasspinnen, låt dem det gäller säga sitt och själv definiera sig i ord och uttryck. Och nu har dem saken gäller, ursprungsbefolkningen, hörts och en förändring har skett.
Förändring kräver att någon höjer sin röst för en ojämlikhet men ännu viktigare att denna röst blir hörd. Ofta är det någon som är i underläge rent strukturellt, någon som representerar en minoritet som höjer rösten. Då ska vi som i den stunden är i majoritet bara lyssna, tycker jag.
Men för det andra och kanske mera oroväckande är den totala oförståelsen för att samhället går framåt. Att sätta sig emot en mera jämlik samhällsutveckling känns i mina ögon banalt, egoistiskt och trångsynt. Och nej, jag köper inte heller argumentet att det bara handlar om en glasspinne, ris (Uncle Bens) eller chokladkyssar (gamla negerkyssar).
Ett ord är inte bara ett ord, även om det ”bara” står på en produkt. Det handlar i grund och botten om att få bort ALLA gamla, kolonialistiska, förtryckande uttryck som fortfarande finns i vår vardag. Tackvare det nya namnet är glasspinnen inte mera en klasspinne som upplevs förtryckande utan enbart en glasspinne. Så enkelt är det, Eskimo- ordet upplevs som förtryckande i dagens samhälle.
