”Varför säger du att du är `Kokkolabo´?” Jag har mött frågan otaliga gånger. Och jag har försökt svara efter bästa förmåga. Jag har sagt att begreppet ”Kokkola” inte handlar om förfinskning (staden heter Karleby på svenska), utan att begreppet står för en lokal kultur, en anda och en humor som råder där. Och visst är det en anda som ofta influerats av närheten till det finska, det ska vi inte förneka, men det finns mycket annat också.
De senaste dagarna har halva Sverige och hela Finland skrattat åt Kokkolas senaste marknadsföringskampanj. Staden ville väl, men det gick inte som i Strömsö. Den söta bilden av en liten säl pryddes med texten Kokkola, där ”o” ersatts av ett hjärta som liknade ett ”u”. Lägg därtill att namnet särskrevs: Kok kola. Läser vi detta med svenska ögon vet vi exakt var vi landar. Det blev blev Kuk kula.
Bilden skulle lyfta upp barnkonventionens dag 20.11 och peka på Karleby som en barnvänlig stad. Det fanns också en annan bild där namnet Karleby var skrivet på svenska. Men faktum är att bilderna låg ute på ett Instagramkonto, som tillhörde grafikern, en hel månad utan att någon reagerade. Men en tisdagskväll tog det fart på sociala medier. Och resten är historia. Dagstidningarna tog fasta på stadens språkliga miss där namnet blev ett könsorgan. Sveriges TV4 hakade på, likaså inhemska MTV3. Och det blev ju inte bättre av att staden, till sin form på kartan, exakt ser ut som ett manligt könsorgan. Men det som till en början var en kritik mot stadens oförmåga att läsa bilden med svenska ögon vändes snabbt till humor. Skämten haglade på sociala medier. Lystringssången för staden kunde vara Kalliolle Kuk-kullalle, staden skulle börja på ny Kula och fotbollslaget kunde döpas till Kukkulan palliveikot. Sällan har man skådat en dylik språklig kreativitet.
Lägg därtill att staden fyller 400 år 2020 och har satsat en hel del på marknadsföring. Så kom corona och det mesta kom av sig. Men nu kom all publicitet gratis, på prime time i flera länder dessutom.
Men mitt i allt detta kaos har vi grafikern Elina Warsta, som jobbat med bilden, som låtit svenskspråkiga se bilden och som i god tro satte ut bilden för att fira barnkonventionens dag. Hon är finskspråkig men har i tiderna flyttat till Karleby på grund av tvåspråkigheten och barnen går i språkbadsskola.
”Jag har gråtit och skrattat. Först tog jag det hårt. Den första natten sov jag inte”, säger hon i en intervju för Österbottens tidning.
Men sen sätter hon ord på det som kanske är det mest väsentliga:
”Jag har lärt mig att Karlebybor kan skratta åt sig själva på ett annat sätt än jag vant mig i Uleåborg, där jag bodde tills jag var 19 år gammal. Där tycker man om att jävlas med andra, men jag tycker att den här grejen har visat att Karlebybor inte tar sig själva så allvarligt, utan kan skratta åt saken.”
Det är väl just det där som jag uppfattar med att vara Kokkolabo. Det handlar om en ordförande för stadsfullmäktige som säger att det här är den bästa skandalen 2020: tvåspråkighet, udda humor och en söt säl. Det handlar om en marknadsföringschef i staden som säger: ”Vi har den mest vitala bilden på kartan. Och vad är väl bättre än lite attraktionskraft?” Det handlar om otaliga Kokkolabor i förskingringen och på ort och ställe som skrattar gott och hjärtligt åt det hela. Det handlar om att våga skratta åt sig själv.
Det är just det som begreppet Kokkolabo, med eller utan kuk och kula, innefattar.
Och det var väl ingen som sa att tvåspråkighet inte är en rikedom?
