Lära för livet eller lära av livet?

Karin

Godisregn ifrån himmelen

11 Nov , 2020, 09.51 karinihalainen

 

Många av mina vackraste minnen från barndomen är kantade av godis. Minnen som har fostrat mig, mina barn och även mina elever. För mig har godis blivit en del av en högre pedagogik.

Det är midsommarafton vid Gammelgården i Torsåker. Sommar. Pappa är ledig och hela familjen är tillsammans. Jag har en ny sommarklänning som mamma har sytt. Nya sandaler. Det är dans runt midsommarstången till spelemännens stråkmusik. Allt är väl. Jag har en stor godispåse i handen.

Eller tidig julaftonsmorgon i barndomens hemma. Det och ännu mörkt och jag och min syster väcker varandra med ett tyst ”god jul”. Det är spänning och förväntan i rummet. Vi smyger ner för att titta på julpyntet som kommit fram under natten. Men först böjer vi oss ned och plockar upp tomteburkarna som står nedanför sängen. Rödmålade kaffeburkar med filtluvor på. Dagen till ära är de fulla med godis. Med varsin burk hårt i famnen tassar vi tyst in i julfirandet.

Och påskaftonsmornarna när pappa har gömt påskäggen. Sällan några enkla äggjakter. Vi följer snören som han spänt upp runt om i huset. Eller så springer vi från ställe till ställe guidade av små brev som påskharen lämnat efter sig. Någon gång hittar vi en skrynklig karta med gömman markerad som ett kryss. Stunderna är fyllda av förväntan, lek och glädje. Och när vi till slut hittar de färgglada pappersäggen så är de fyllda med godis.

När jag själv blev mamma så överförde jag dessa starka barndomsminnen till mina barn. Jag månade om att ringa in de stora stunderna och att bygga upp en stämning av förväntan och glädje. Och jag kantade stunderna med godis. Jag ville att de skulle märkas och kännas. Och smaka.

I min roll som pedagog har jag också en stark tilltro till godis. Jag tror att den bästa pedagogiken handlar om att se människan, beröra hen och då och då bjuda på en godis. Godiset får gärna innehålla socker men det kan lika gärna vara en kort berättelse, en vacker sång eller ett spännande filmklipp. Det viktiga är att pedagogen har förberett en stund där eleven som människa står i fokus. Godiset är symbolen för en gåva som inte kräver något. Det är en stund som skapar stämning och väcker känslor. Något som etsar sig kvar i eleven och som ger hen minnen för livet.

För mig har Svenska gården i Lahtis varit något av ett livsverk. Den har inneburit år av strävan och hårt arbete. När verket var klart och gården invigdes så frågade en av lärarna vad eleverna skulle sjunga. Hennes förslag passade mitt i prick. Ännu ett vackert minne kantades av godis då eleverna på invigningen sjöng:

Godisregn ifrån himmelen, karameller och choklad.

Läs också

Kommenteringen är stängd.