Lära för livet eller lära av livet?

Johanni

En riktig godisbit

9 Nov , 2020, 11.38 Johanni

 

Går till butiken för att köpa mjölk och bröd. Igen. Det känns som om jag går till butiken var och varannan dag just för att köpa just bröd och mjölk.

Väl i butiken blir jag inte lockad av tobak, då den sedan många år är gömd bakom en grå lucka vid kassan. Överlag har rökning blivit mindre accepterat som social norm i samhället under de sista 30 åren. När tobaken försvann från synfältet var det en del som protesterade, och talade om valfrihet. Men jag får känslan av att protesterna var ganska lama, det hade redan börjat bli socialt otrendigt att förespråka rökande.

Jag kommer ihåg en tidigare debatt i Sverige, som handlade om synligheten för magasin av vuxenunderhållningskaraktär i butikshyllorna. Det är länge sedan, och förutom att hela branschen krympt till en bråkdel jämfört med sin storhetstid hör jag inga röster som hävdar att den personliga valfriheten blivit lidande av att de försvann ur synfältet.

Avsaknad av saknad

Tanken med att gömma dem är alltid densamma. Det man inte ser, blir man inte lockad av. Out of sight, out of mind, som det heter på engelska.

Att bestämma vad som är tillåtet i det offentliga rummet är alltid en känslig fråga. När något uppfattas som en begränsning höjs det protesterande röster som talar om censur och förmyndarsamhälle. Låt folk välja själva, heter det då vanligen. Vill vi skada oss själva är det vår rätt.

Vi är ju vuxna människor, och vi är väl fullt kapabla att bestämma över våra liv, eller hur?

Impulskontroll

Nikotin är starkt beroendeframkallande och den som är fast i det beroendet kan ha det svårt med impulskontrollen om det som lockar finns nära till hands. Det är samma tanke som lett till alkoholmonopol i Finland, Sverige, Norge och på Island. De som argumenterar för sådana begränsningar menar att de fungerar. Vi blir mindre frestade. Därför är också alkoholreklam i media begränsad, och tobaksreklam ser vi inte någonstans.

Den som är rökare eller alkoholist hittar ändå alltid ett sätt att få tag på tobak eller alkohol. Att göra dem svårtillgängliga minskar knappast alkoholismen. Men kanske feströkandet, den enkla ingången till att börja röka?

Metervis med hot

Där jag går i butiken kan jag inte komma till kassan utan att passera metervis av det största hotet mot folkhälsan idag. Godishyllorna. Här finns en paradox. Sockerkonsumtionen har minskat kraftigt i Finland, eller med ungefär 35% under de senaste 45 åren. Men vårt beteende har också ändrats. Vi äter allt mer godis, 14 kilo per person och år, eller över ett kilo i månaden. Du vet det där TV-programmet Du är vad du äter? De brukar rada upp allt en person med ätproblem sätter i sig under en vecka. Det är visuellt och ganska obehagligt. 

Om vi skulle samla ihop en hög med 14 kilo godis skulle det också se rätt äckligt ut. Men det gör vi inte. Istället småäter vi. En liten godis före maten? Efter maten? Framför TV:n? Godis ger en snabb kick. Dessutom smakar det gott.

Vadå lördag?

När dagarna blir kortare och solljuset minskar känns det lätt att köpa hem lite godis. Det har jag förtjänat. Så tänker uppenbarligen många, och det där med lördagsgodis har kanske blivit litevarjedaggodis. Så, trots att vårt intag minskat stadigt sedan 70-talet finns vi med på tio-i-topp-listan över länder med högst sockerkonsumtion per capita i världen.

Socker är inte lika känslomässigt engagerande som tobak eller alkohol. Vi talar inte om någon koppling mellan hög sockerkonsumtion och att glida ner i missbruk eller hamna utanför samhället. Att ta med en flaska sprit som gåva är inte alltid socialt acceptabelt, framför allt inte om det finns alkoholproblem med i bilden. Men en chokladask är alltid ok. Dessutom är det ju inte farligt, vi skall inte dramatisera, hälsofascismen måste bekämpas, detta är väl ändå droppen!

Godis är socialt acceptabelt på ett helt annat sätt än tobak och alkohol. Godisreklamen är inte reglerad i TV utan kommer när som helst, och riktar sig också till små barn.

Stora helger, kanske framför allt julen, men också åtminstone påsken, förknippas med godis. Och kommer du ihåg spelet Candy King? Kan det bli tydligare?

Algsmoothies

Kanske blir du stött av mina funderingar. Den som talar om vårt ohälsosamma förhållande till socker blir lätt kallad hälsofascist. Att nu ska också det sista roliga som jag har tas bort från mig. Vi kan ju inte alla leva på algsmootihies medan vi springer maraton barfota och kramar om träden, eller hur?

Jag tycker frågan är svår. Världen är inte svartvit, även om det finns dem som högljutt menar att den är det. Efter att ha gått i godisstrejk tidigare i år och till min förskräckelse märkt hur svårt det var, hur starkt suget var, har jag blivit betänksam. Kroppen hade tydligt vant sig vid en regelbunden sockerdos. Når jobbet blev stressigt, ta fram en burk läskeblask. När den långa arbetsdagen var slut, öppna godispåsen.

När jag slutade kom jag i konflikt med mig själv. Det är väl inte så farligt? Seså, det där är bara löjligt. En liten bit gör ingen skada. Kanske känner du igen dig?

Johanni Larjanko bloggar på Livslärd om varför det är som det är och det blir som det blir.

, , , , , ,

Läs också

Kommenteringen är stängd.