Nu är tiden för tända ljus, testunder, mysfiltar. Nu är tiden för musikkvällar i soffan, med hösten piskande mot fönstret. Tiden då vi kryper in, förbereder oss på det långa mörkret, blir påminda om vår litenhet i universum, tiden då världen krymper ytterligare. Spellistorna fylls på, serierna betas av.
Varje årstid har sina egenheter, sina mörka gångar.
Frukost i morgonmörkret är sin egen ritual. Morgontidningens prasslande. Doften av nyrostat bröd. Känslan av en stund utan stress, tiden då jag långsamt vaknar helt och fullt. Och Coronan gör så att utomhus blir ännu ovanligare. Inga arbetsresor. Inga nya intryck.
Det går att greppa också det här, trots att det är slipprigt.
Löven har lämnat träden, flyttfåglarna har flytt.
Rotation
Den väldiga organism som är jorden roterar.
Vi har bara att följa med.
Jag vet inte om det är något man kan lära sig, eller om det handlar om att acceptera sakerna som de är. Sist och slutligen är också detta något som vi alla hanterar på vårt egna sätt. Liksom så mycket annat i livet.
På något sätt känns övergången svårast. Just var det varmt nog att sitta ute på Café Regatta och se på havet. Nu har kylan krupit under skinnet. Det tar en liten tid innan kroppen anpassar sig. Sedan känns luften frisk, omgivningen renad av blåsten. Vi anpassar oss. Det gör vi alltid.
Kanske är också det en följd av evolutionen.
Mörkrets ljus
Det är något med ljuset. Det är klarare, jag ser längre. Som om allt är nytvättat.
Vi har mindre av ljusets vara, men dess kvalité är hög. Som en förstärkning, en intensifiering.
Det får något i hjärtat att spritta till. Något som vaknar.
Det finns ett annat jag inuti mig.
Något som vädrar morgonluft när temperaturen sjunker under noll.
Något vaksamt, alert.
Runt hörnen är konturerna mjuka. Annars är det tydliga kanter. En beslutsamhet håller fast.
Stegen är snabbare, mer målinriktade, och har mer karaktären av transport, mindre av dallande. Det gäller att hålla sig i rörelse.
Jag ser vattnet, och det är kallt.
Uppe på berget skiner solen, men de gråa molnen flyter över horisonten.
Jag är inte riktigt framme än.
