Finns det något bättre än fortbildning? Ja, nej det beror på. Får jag gå på sådant som intresserar så säger jag nej, alltså det finns inget bättre än fortbildning. I slutet av förra veckan hade jag igen en fortbildning som var super. Två dagar tillsammans med andra likasinnade och få göra något med händerna samtidigt som jag får nya kunskaper, idéer, vänner och jag får se hur undervisningen går till på andra platser.
Tidigt på torsdag morgon körde jag iväg till Tervakoski. Jag googlade adressen vart jag skulle köra och så bar det iväg. Med mig hade jag två stora Ikeakassar fyllda av små ämbar, askar, plasthandskar och allt möjligt annat som jag kunde behöva. Jag skulle på kurs och lära mig färga tyg och garn med reaktivfärger. För säkert hundra år sedan har jag gjort något liknande så det var på tiden att jag fick fräscha upp mina rostade kunskaper lite.
Läraren började med en liten föreläsning om hur färger reagerar med varandra och vilka material man kan använda och så berättade hon lite hur man börjar och till sist visade hon lite exempel på tyg och garn hon hade färgat.
Sedan var det vår tur att sätta igång. Svårast var det ju att bestämma sig för vad man skulle börja med. Tyg var det jag ville börja med så jag bad lite om råd och hjälp och så kunde jag sätta igång att blanda färger och leka med dem. Små tygbitar efter varandra satte jag färg på med olika metoder. Vad det skulle bli av dessa hade jag ingen aning om eftersom de skulle vara i färgbad i 24 timmar och när man färgar kan man aldrig vara säker på slutresultatet.
Dagen gick hastigt och så bar det hemåt igen full av nya idéer om vad jag skulle göra nästa dag. Jag grävde i mina tygförråd och mina garnlager. Jag hade inte tänkt färga garn men när jag under dagen såg andra färga så bestämde jag mig också för att prova den tekniken. Jag hittade gamla tyg som jag skulle försöka färga och jag hittade bomullsgarn från marktiden, med andra ord från 1900-talet. Det var inte så farligt med dessa gamla tyg och garn om färgningen inte skulle lyckas.
Följande dag igen full fräs på från början till slut och det blev tyg och garn färgade så mycket som jag hann. På kvällen när jag kom hem gjorde jag ännu efterbehandling på mina färgade tyger och garn.
Hela veckoslutet ägnade jag mig ännu åt att både efterbehandla och planera vad jag till nästa skall färga och överhuvudtaget processa och bearbeta tankarna kring hela kursen, vad jag lärt mig och om jag kan göra något på annat sätt, hur jag skulle kunna göra för att minimera allt eventuellt klottande med färger osv.
När jag hade fått allt efterarbete gjort med mina tyger och garn och satt mig ner för att beundra dem, kom jag fram till att garnet som jag inte alls hade tänkt färga blev enligt min smak bäst med färger och mönster. Tygen blev nog också bra men på några av dem tänker jag ännu göra lite förbättringar och färga lite om så tror jag att de blir ännu bättre.
Att jag älskar att gå på fortbildning. Aldrig är man fullärd. Om den tanken kommer på en så är det redan farligt. Nu väntar jag och ser redan fram emot följande fortbildning.
Beatrice Blomster, planeringsansvarig lärare i hantverk vid Helsingfors arbis
