Lära för livet eller lära av livet?

Johanni

Att tala för sin sjuka mor

14 sep , 2020, 12.10 Johanni

 
Hur skapar vi en berättelse som är sann?

Varje höst är det samma sak. En massa människor går och oroar sig för den årliga budgetförhandlingen. Kommer våra bidrag att skäras ner? Hur viktiga anses vi vara? I en tid av gig-ekonomi och snuttjobb har det personliga varumärket blivit viktigare. Så är det för frilansare, och så är det för tredje sektorn. Det räcker inte med att fylla en viktig samhällsfunktion, eller att göra ett bra jobb. Du måste också kunna sälja in det. 

Självskryt

Detta har varit vardag länge i till exempel kulturbranschen. Den eller de som klarar av att hantera media, som är mediesexig, eller förstår att surfa på popularitetsvågen får mer uppmärksamhet, stipendier och inflytande. Framgång föder framgång. Men, att sälja sig själv är inte lätt. Du måste kunna projicera självsäkerhet, ödmjukhet och målmedvetenhet på samma gång. Alla som nån gång försökt motivera varför just de skall få ett stipendie eller projektbidrag vet hur svårt det kan vara att skryta om sig själv.För dem av oss som lever med projektfinansiering hette det länge att du är aldrig bättre än ditt senaste projekt. Vi måste alltid prestera, alltid leverera.
Nu räcker inte det. 

Det nya vi

Vi skall dessutom skapa en berättelse. Det är inte bara hur saker är, det är också hur de uppfattas. Detta har många företag insett för åratal sedan. Om reklam en gång i tiden gick ut på att öka en varas lockelse och stimulera köpbehovet, handlar mycket reklam idag om gemenskap. Märket är ett vi, som förutom att sälja en produkt också säljer en livsstil, vissa ståndpunkter. Dessa gemenskaper tar sig allt märkligare uttryck, då företag beter sig som om de vore idédrivna aktörer inom tredje sektorn. Att sälja, att manipulera och att konsumera är inte ok i dag på samma sätt som till exempel under 90-talet, då konsumtion var eftertraktat och en väg till lycka. Därför har vi idag företag som tar ställning i aktuella och kontroversiella frågor. 

Berättelsernas betydelse

Behovet av en story, en röd tråd och en förklaring påverkar offentligheten i vårt samhälle. Vi får spin doctors, vars enda uppgift är att styra storyn. Även politiken förändras. Den har blivit snabbare, ytligare, mer känslostyrd. Sociala medier påverkar oss, och hur vi beter oss. Länge talade vi om den råa ton som slår igenom i det offentliga samtalet, men vi har inte talat lika mycket om vilka djupare förändringar som ett förändrande medielandskap för med sig. Alla slåss om uppmärksamheten, alla vill vara på den goda sidan. Kampen om att vara godast är i full gång.

Visa mig pengarna

Vi som arbetar inom det livslånga lärandet har länge gäspande hört på när beslutfattare och tjänstemän ivrigt lägger ut texten om vår sektors betydelse. Vi brukar kalla dem söndagstalen. Det är en lång rad fina ord om vikten av att alla skall ha samma möjligheter, att vi lever i ett utbildningsprogressivt land där lärandet och lärarna har hög status. Detta följs inte sällan av en harang om fina PISA-resultat och våra stolta traditioner. Inget av det som sägs är fel. Problemen uppstår om talen inte följs av budgettal. Med ett undantag när säger sig alla politiska partier i Finland idag att utbildning är en grundbult i välfärden och vår framtida konkurrenskraft, samt en förutsättning för ett öppet demokratiskt samhälle. Samtidigt har nedskärningar påverkat många av oss på mer eller mindre dramatiska sätt.

Framåt eller bakåt?

Detta år kom så covid-19 och ställde till det. Den nuvarande regeringen satte utbildning ganska högt på agendan, och det fanns en förhoppning om att nedskärningarna skulle ersättas med satsningar. Regeringsprogrammet innehåller flera ambitiösa målsättningar och ganska klara åtgärder. Nu lever vi i stormens öga. Efter de hårda vindarna i form av nedstängningar, karantän och undantagsförhållanden går vi i väntans tider. Idag inleddes budgetförhandlingarna för 2021. Det är ett oroligt lugn som råder. Vårens politiska samförstånd har ersatts av skarp retorik. Flera av regeringens reformförslag kritiseras som dyra och felriktade då vi idag behöver andra prioriteringar. Ett av de största oppositionspartierna har meddelat att de försöker fälla regeringen och få fram nyval.

Försäljarsnacket

Det är här morsan kommer in. Hur skall vi kunna tala för vår sak, för varför det livslånga lärandet behövs, när vi lever mitt i den osäkerhet som covid-19 för med sig? Jag är rädd för att vi klampar några steg bakåt och lite ber om ursäkt för att vi finns. Vi ställer oss med mössan i handen och väntar på att patron skall säga något. Det är alltid svårt att skryta om sig själv. Det känns olustigt. Resultaten kan väl tala för sig själva, liksom? I dessa undantagstider kan det kännas ännu svårare. Det finns ju så många behov, så mycket som behöver uppmärksamhet, åtgärder, och budgetmedel. Många andra är högljudda, tar sin plats i solen, utgår med en förbluffande självklarhet att just de behövs. Vi är väl ändå inte så nödvändiga idet sammanhanget, eller? Konsulttipset att ”fake it till you make it” fungerar inte riktigt inom det livslånga lärandet. Vi måste leverera hela tiden, det går inte att fuska. Nu måste vi hitta vår berättelse i dessa nya tider, och vi måste lista ut hur vi skall berätta den.

, , , , , , ,

Läs också

Kommenteringen är stängd.