Kreativitet är väldigt intressant att reflektera om för mig som musiker, men även som kreativ människa i övrigt. Det jag speciellt alltid fascinerat mig med att göra något kreativt är den lätthet och öppenhet i sinnet som krävs. Man kan inte tvinga fram kreativitet eller välja vad som “kommer ur” när man hänger sig till det. Man måste bara bejaka det som kommer.
Medan jag studerade musikpedagogik gick jag en kurs som kallades “Interaktionsfärdigheter”. Lärare var skådespelaren Gusse Andersson, för många säkert känd som Gusse från Kulturkarnevalen, och poängen med kursen (så vitt jag förstod det) var att öva upp såväl sociala färdigheter som öppenhet för nya idéer. Mycket av kursens innehåll bestod således av improvisationsövningar. Jag minns speciellt starkt en övning där två av deltagarna skulle agera en improviserad scen tillsammans, sedan sade Gusse “stopp!” varpå dessa två skulle frysa i exakt den pose de var. Då skulle en tredje gå och ta någon av deras platser och imitera den posen, och sedan utgående ifrån detta börja en ny improviserad scen med den andra. Det innebar ofta otroligt underhållande scenbyten; det som någon stod och höll i under en scen kunde till exempel byta till något helt annat.
Den som inte tog initiativet till en ny scen hade bara en uppgift: Att följa med och bejaka den nya idén. Det var faktiskt en regel som Gusse upprepade gång på gång, vilket är centralt i all improvisation: Säg alltid ja. Ett “nej” i improvisationsteater riskerar genast att göra hela scenen stillastående, att föra handlingen in i en återvändsgränd. Blir man fundersam eller inte vet hur man ska agera ut en scen just i stunden, är det inte “nej” som är svaret utan “ja, och…” vad som helst!
Det var något så härligt barnsligt med hela den kursen, och jag inser i efterhand att det var precis det som var meningen. Barns kreativitet har inga av de gränserna och spärrarna som man får när man blir äldre. Barn sätter sig inte ner för att rita och tänker “Hoppas den här teckningen blir bra” eller “Jag ska bli bildkonstnär”, de bara kastar sig in i det till fullo, precis som med allt de gör. Det är denna ohämmade, glädjande inställning som är kreativitet, individualitet, i sin renaste form.
Jag tror att de flesta av oss vill tillföra något av värde till världen, något som är av hög kvalitet och som vi kan vara stolta över. Men för att göra det, enligt min erfarenhet och starka övertygelse, måste man först av allt släppa kontrollen om hur “bra” det man skapar är och huruvida det kommer att leda till något. Att vara kreativ är att säga “ja, och…” till vad som än kommer emot.
Peik Holländer
