I hörnet längst in finns ett vitt, oändligt köksskåp med en dörr som viker sig när den öppnas. Skåpet rymmer allt från maränger och bullar till ärtsoppa och pasta i sina vinklar och vrår. Här kan man hitta vad som helst för mat och mycket kan också gå förlorat här. Eller bli återfunnet bakom en stor mjölpåse med utgånget datum.
Och nu under Corona- tiden har köksskåpet blivit en symbol för vår trygghet. Här har vi laddat upp med allt möjligt. Det är fritt fram att kombinera allt som hittas i skåpet och resultatet brukar bli ganska bra. På nåt sätt ger skåpet en känsla av lugn och ro, även om vi inte hinner till butiken kan vi alltid hitta något här. Köksskåpet har blivit för oss som wc-pappret för hamstraren.
Också barnen har hittat köksskåpet, varje eftermiddag när läxorna är klara klättrar nån upp på köksbänken och öppnar köksskåpet. För där finns alltid något gott. Kex, en påse bullar, en chokoplatta eller chips till den i Corona -tider ständigt återkommande filmkvällen. Köksskåpet myser när dörren öppnas och stängs av små och stora händer.
Men nu har trafiken vid köksskåpet minskat och livet återgått till sina vanliga vanor med större banor än bara hemmaköket. Nu är skåpet så gott som tomt och nu behöver vi inte bunkra längre. Men kanske, tänker jag, ville skåpet visa något och säga fyll mig och besök mig. Kanske ska vi fortsätta bunkra där lika mycket som under Corona -våren. För tänk om det kanske var just dethär barnen sen minns, att köksskåpets förvaringsförmåga och mångsidighet kunde man lita på. Att trots en oro över vardagen på grund av epidemin så fanns det alltid något gott i köksskåpet.
