Annandag påsk idag. Slut på påsklovet och tillbaks på jobbet i morgon! Det känns ganska bra efter flera dagar av oorganiserat njutarliv att ta nya tag med rutinerna och att börja nysta i trådar som borde redas upp. Ändå är det inte jobbgrejer som först dyker upp i sinnet när jag tänker framåt. Det är ju vår och dags att börja med trädgårdslivet! På skrivbordskanten mot söderfönstret står en liten sålåda med miniväxthusambitioner. Plastlocket som ska hålla värmen och fukten kvar måste lyftas bort mer eller mindre genast så den spirande zucchiniplantan inte måste böja på nacken. Tomatplantor och basilika kommer inte långt efter och ska planteras om så fort de går att hantera. De är lite små och ynkliga ännu. Basilikan har jag inte tänkt sätta ut i friska luften – det insåg jag att våra breddgrader inte är de rätta för när Gerd som jag köpte basilikaplantor av förklarade när man kan sätta ut dem: ”när det har blivit så varmt på nätterna att du själv kan tänka dig att sova naken ute”, sa hon.
Men zucchinin ska ut förstås, och tomaterna ska få bo i det lilla växthuset vi har ute på gården. Det var den minsta storleken hos trädgårdsfirman i Sverige och väggar och tak är av plast, inte av glas. Det tog oss flera veckor att få ihop den byggsatsen och tomatplantorna fick bäras ut på dagarna och in till natten i lika många veckor. Jag vet: pengarna för växthuset och för alla tomatplantor jag köpt genom åren skulle säkert ha räckt till bra många kilo tomater från affären. Men det är ju så roligt att skörda det som man själv har odlat! Och det lilla plastväxthuset har snällt stått kvar i åtminstone tio år nu så det kanske inte var en så dålig affär i alla fall.
Mina frilandsodlingar går däremot inte så lysande. Täckodlingförsöket efter inspiration av Sara Bäckmo har inte ännu blivit någon riktig succé. Små myror i landet har bråkat med mina växter liksom även jordloppor och vad dom nu heter, de där krypen som äter små hål i bladen. Det finns större marodörer också. I fjol när jag hade sex- sju plantor svartkål med mörka långsmala krulliga blad och planerade att snart ska jag laga något gott av de där, så kom det en morgon när rådjuren hade lyckats pilla bort det skyddande fibernätet och det var bara några uppstickande rotstumpar som visade att något hade vuxit där. Till min glädje verkade inte rådjuren bry sig om de två maffiga persiljetuvorna, så de skulle få vara i fred några dagar till – på helgen skulle jag skörda och frysa in. Hur visste rådjuren att det var dags? På lördagsmorgonen när skörden skulle äga rum var också persiljetuvorna ett minne blott.
Nåja, nu är det dags för nya tag. Jag ser hur fint rabarbern börjar växa nu och under täckmaterialet i plallkragen där vitlöken planterades på senhösten sticker det upp gröna vitlöksblad. Jordgubbsplantorna i en annan pallkrage där rådjuren också hittade något att äta i hästas börjar det sticka upp små blad som ger lite hopp inför sommaren.
I växthuset finns en liten plastlåda med spirande rädisor och i källaren finns flera fröpåsar, både nyinfpörskaffade och sånt som blivit kvar sen tidigare år. Även om vi hade en liten snöstorm idag på eftermiddagen så är det väl ändå så att våren är här nu, så min andra såningslåda med plastlock ska snart fyllas med jord och nya frön och där ute ska vi se om det inte kan bli ett nytt litet täckodlingsland att jobba med. Det skulle vara roligt att ha lite sommarblommor också, och kanske spenat och…
Siv Ekström, rektor för Medborgarinstitutet i Mariehamn
