Vi sitter i solen under de första riktigt våriga varma dagarna. Klockan är fyra och barnen hoppar på trampolinen. Runtom oss är det lugnt och tyst, trafiken på ring 3 har tystnat, likaså flygen som brukar gå ovanför oss. Det känns ofattbart att sitta här och njuta istället för att ligga i bilkön på ring ettan som vi brukar.
Men det känns också fel att njuta, hur kan vi njuta av ett undantagstillstånd som drabbar många med inkomstbortfall, konkurs eller en traumatisk barndom? Täcks vi som får jobba distans och (åtminstone tillsvidare) har vår lön kvar ens säga hur bra vi har det just nu?
Ojämt falla ödets lotter. Ojämt drabbar viruset oss och ojämna blir konsekvenserna. De som blir utsatta för virussmittan är vårspersonalen som redan har dålig lön, de drabbas nu orättvist hårt. Detsamma gäller lokaltrafikens busschaufförer och butikspersonal. Många i lågavlönade yrken. Många med invandrarbakgrund.
En bekant blev uppsagd, en annan är permitterad. En tredje funderar på hur familjen ska få mat på bordet när det inte kommer in arbetsuppdrag överhuvudtaget. För en del styr regeringens begränsningar utövandet av verksamheten medan andra funderar på riskerna med att fortsätta jobba under risk att bli smittad.
Och vad händer sen, i det långa loppet? Många spekulerar och arbetsgrupper tillsätts för att fundera på konsekvenserna av att stänga ner samhället. Vad händer med samhällsekonomin, blir det lågkonjunktur? Vissa konsekvenser kan vi aldrig återgöra, de barn som nu far illa i sina hem utan att ses av socialarbetare, ungdsomarbetare, skolpersonal, de som blir utsatta för våld i nära relationer. För dem som hemmet är ett hot och samhällets tjänster och hjälp nu inte finns att få, hur orkar de om fem år?
För en del innebär undantagstillståndet mera tid med barnen, möjlighet att jobba hemma, tid för krattning. För andra innebär det ekonomisk katastrof eller psykisk trauma. En obehaglig ovisshet drabbar oss alla i denna pandemi, men på väldigt olika sätt. Vi kan alla känna rädsla, frustration och oro, men en del känner panik och depression, att detta får fatala följder. Så olika faller livets lotter och så ojämlikt drabbas vi av viruset.
Men kanske vi som inte är i risken att (just nu) förlora vårt jobb kan använda vår lön på att stöda småföretagare som inte har en stor ekonomisk buffert. Kanske vi kan se över våra konsumptionsvanor och vårt resande, flygande, vårt klimatavtryck. Fundera på vad det är som blir viktigare och mera betydelsefullt, vad är det som egentligen känns meningsfullt i livet.
