Efter ett långt och stillasittande veckoslut hos mina gamla föräldrar i Sverige kommer jag hem till vardagen igen.
Jag packar upp min väska, byter kläder och börjar rocka. Det är tyst runt omkring mig. Jag står i hallen och låter kroppen svänga.
Att rocka är lätt.
Jag tittar på klockan för att konstatera var visaren ska vara om tio minuter.
Sedan släpper jag tankarna fritt.
”Alla goda ting är tre, tänker jag. Vi är inne i årets tredje månad. Om tre dagar ska vi fira mitt tredje barns trettioårskalas.
Tre av mina barn är gifta och jag har följdaktligen tre svärsöner/svärdöttrar.
Jag har också tre barnbarn varav det äldsta är tre år.”
När tio minuter har gått känner jag mig både lycklig och energisk. Jag har det så bra och nu ska jag fortsätta motionera en stund till.
Jag tar en långpromenad. Det slaskar och plaskar men sinnet känns lätt. Jag känner hur motionen gör mig hel och stark igen.
Jag tänker på hur förunderligt människan är konstruerad. Vi är skapta för att röra på oss. När vi motionerar producerar våra hjärnor lyckohormoner. Vi motionerar oss till välbefinnande.
Tänk så enkelt, för oss som är friska och kan röra på oss.
Jag erinrar mig ett sommarprat av överläkare i psykiatri Anders Hansen som jag lyssnade på under en långkörningen genom Sverige i somras. Hansen kom för några år sedan ut med boken Hjärnstark som vilar på tung forskning. I sitt sommarprat påstod han att det är människan som styr hjärnan och inte tvärtom. Om vi vill öka hjärnaktiviteten så bör vi, enligt Hansen, träna regelbundet 35-40 minuter tre gånger i veckan. Promenad i början och sen springning. Då börjar nya hjärnceller att bildas.
Motionen stärker minnet, ökar koncentrationen, förbättrar stresstoleransen och gör oss kreativare.
Därför är rörelse ett så viktigt moment i den finländska grundskolan. Vi har som mål att eleverna ska röra på sig minst en timme per skoldag. Ute på rasterna men också inne på lektionerna.
Och sedan någon timme till på fritiden.
”…tänker jag, klär av mig ytterkläderna och ställer undan rockringen. Jag plockar fram måttbandet och småler.
-Om nu alla goda ting är tre så borde midjemåttet, efter tre månaders rockande, ha minskat med tre centimeter.”
Funderar Karin Ihalainen, rektor för Svenska skolan i Lahtis och rockar på
