Cashew-äpplet har precis fallit från trädet. Den gröna nöten spretar ut från den gula frukten. Nöten ropar liksom ett ”Hej från den globala världen”.
Hemma i Finland, i supermarketen, kan det hända att jag irriterar mig på det höga priset på cashew-nötter. Här i Senegal påminns jag om verkligheten.
Vår vän, mångsysslaren, har ett enda pomme d’acajouträd i sin trädgård. Vi plockar fallfrukt och petar ner mogen frukt med en käpp.
En nöt per äpple. Kunniga händer gör sedan det fortsatta jobbet manuellt. Nöten ska lossas från äpplet, putsas, skalas, öppnas, grillas. Den ska paketeras, transporteras, säljas. I kvällsmörkret betraktar jag en kvinna som grillar nötterna på glöd i sanden, vänder på dem och knackar lös skalet. Det är oftast kvinnorna som sköter arbetet och säljer nötterna.
I mer ”utvecklade” länder har man tagit fram effektiv apparatur för att preparera cashew-nötter. Ibland också med kemisk behandling, som kan vara skadlig för arbetarna.
I Senegal jobbar man som man alltid har gjort. Småskaligt, gammaldags och ineffektivt.
Jag föredrar den ineffektiva varianten. Där hemma i Finland vill jag bli påmind om att cashew-nötter är på riktigt. Det är vanliga människor som sköter trädet där nötterna växer ut, en och en på varsitt äpple.
Påsen i marketen där hemma må komma från en industri i något av de ”utvecklade” länderna. Men den får kosta en del, när jag vet hur det går till på riktigt att få fram nötterna.
