”Kräksjuka? Vänligen gå hem och ring hälsocentralen!” Så står det på ett anslag på en sjukhusdörr på en bild i en av de åländska tidningarna idag. Egentligen är det ett annat anslag som de har tagit bilden för. Det står på en annan lapp att det är tillträde förbjudet, ”desinficering pågår” och det beror på att man har en person isolerad där p.g.a. att den har blivit testad för Coronavirus.
Att det finns folk som inte tänker efter mer än att de rusar till sjukhuset för vanlig magsjuka är ändå litet beklämmande. Det måste ju ha varit någon som gjort så eftersom man har kommit på idén att sätta upp den där skylten. Det lär vara så att folk nuförtiden kommer till akuten också med vilka småsår som helst. Vart har huskurerna och det sunda förnuftet tagit vägen?
Även när det gäller misstänkt Corona-smitta uppmanas allmänheten att inte besöka hälsocentraler utan ringa och och fråga istället. Varför är man så här avvisande kan man undra. Ja, man vill ju naturligtvis inte ha folk som springer omkring och sprider dessa virus, varken kräksjuka eller COVID-19. När det gäller kräksjuka är det väl ganska enkelt. Man ska ligga hemma och ta hand om sig på bästa sätt och goda råd om lämpliga drycker och andra åtgärder kan man få per telefon. Och om man undrar om man har blivit smittad av det nya Coronaviruset är förstås tanken att man först ska ringa och diskutera med kunnig personal så att de kan avgöra om man ska komma in för provtagning eller om det handlar om vanlig förkylning eller ”vanlig influensa”…
Alldeles nyss ringde jag Sjukvårdsupplysningen och frågade om vi tänker rätt här på jobbet när en lärare, som för en vecka sedan kom hem från ett område som då ännu inte var betecknat som riskområde men som blivit det sen personen i fråga kom därifrån, ska hålla en kurs. Ska vi ställa in kursen med kort varsel även om läraren inte har några symptom? Det bestämda rådet var ”Kör på som vanligt!” Läraren i fråga är förstås medveten om risken och kommer att ringa återbud om det uppenbarar sig feber eller andra symptom, men får närvarande är hälsan helt på topp och då finns ingen anledning till oro.
Det kan inte hjälpas att det nu infinner sig en känsla av att det har byggts upp en nästan hysterisk rädsla kring det här nya viruset. Massmedierna rapporterar varje dag om hur många som smittats och hur många som dött. Undrar hur vi skulle känna oss om de skulle rapportera om trafikoffer i världen varje dag på samma sätt – eller om dödsfall av andra orsaker. Skulle vi alls våga oss ut i trafiken? Det är klart att det är allvarligt och oroande med något som man inte har vaccin mot och inte heller kanske utrustning tillräckligt på sjukhusen, men det är viktigt att inte hetsa upp sig utan tänka rationellt. Man behöver ta till sig att hela 80 procent av de drabbade har relativt enkla sjukdomsförlopp och inte behöver sjukhusvård. Men det är nog inte så lätt att behålla lugnet – jag har till och med hört om att folk har börjat hamstra matvaror för att kunna klara sig så länge som möjligt i avskildhet när farsoten kommer.
Siv Ekström, rektor vid Medborgarinstitutet i Mariehamn
