Förra veckan var det väldigt tyst i huset. Liksom skolorna i Helsingfors höll också Arbis sportlov så när som på några kurser som gick ändå eller just för att de var sportlovskurser. Någon undrade vad jag gjorde där i ett nästan tomt hus. Nå, det brukar inte vara något problem att hitta sysselsättning, arbetet i staden rullar trots allt på i det stora hela fastän skolorna tar lite timeout.
Men i år tog jag väldigt konkret på mig ”min andra hatt”, den som har ett visst ansvar för den svenska gymnasieutbildningen i staden: Jag läste läroplanstexter för allt vad tygen höll. Gymnasiets nya läroplan ska tas i bruk hösten 2021 och det betyder att vi redan senaste höst inledde arbetet med att förankra den i vår egen vardag. Arbetsgrupper har funderat på de lokala preciseringarna för den gemensamma delen, den som bland annat handlar om verksamhetskultur, handledning och stöd för den studerande. Förutom lärare, rektorer, studerandevårdare och sakkunniga har också nuvarande gymnasiestuderande suttit med i alla arbetsgrupper och de har kommit med många värdefulla infallsvinklar.
Det som väldigt starkt lyfts fram i den nya läroplanen är dels de studerandes välbefinnande, dels en mångsidig kompetens som ska genomsyra alla ämnen och som ska ge de studerande de egentliga verktygen för att klara sig i livet och veta hur de ska hantera all den kunskap som mäts i studentexamen.
Ämneslärarnens roll som handledare betonas också starkt. Vid en första anblick känns det kanske främmande och därmed också skrämmande för mången. Men jag ser det som en naturlig utveckling av lärarrollen i en värld där information finns i överflöd. Läraren är inte mera den guru som förväntas ha svar på alla frågor. Jag reagerar själv när jag skriver det här. Inte tror väl någon mera på allvar att läraren ska vara den allvetande gurun? Men jo, visst stöter jag på den uppfattningen ganska ofta.
Inom den fria bildningen har nog läraren länge redan haft rollen av handledare. Kanske blir det naturligt så när vuxna människor med en mängd livserfarenhet i bagaget möts och när det inte finns någon examen som stakar ut det exakta målet. Studerandena kommer av ett genuint intresse men har ändå väldigt olika mål om vad de vill uppnå med sina studier. Lärarens roll blir då att visa på vilka möjligheter det finns för var och en att nå sitt eget mål.
Det får mig att tänka på hur den grafiker som gjorde Arbis logga till vårt etthundraårsjubileum beskrev sitt alster: Grunden är ett gemensamt intresse för ett ämne. Man studerar tillsammans men utvecklas i olika riktningar enligt egna behov och egna styrkor. Och resultatet blir en levande mångfald.
Moa
