Utan sömn är himlen alltid grå. Utan sömn blir saker och ting förvrängda och får fel proportioner. Minnet bråkar, men framförallt temperamentet. Små saker blir stora och det är svårt att se den stora bilden då detaljerna blir aggressiva och irriterande.
Bland vänner i mina småbarnskretsar är sömnlöshet och sömnbrist vanliga samtalsämnen. Vi har som nyfamilj lyxen att få sova ut då barnen är hos sina respektive andra föräldrar. Men ändå kan det vara svårt att få sömn eller att somna om. Och på nattens småtimmar blir allt igen lite oproportionerligt.
Samtidigt är det lätt att säga att sömn är viktigt och så vidare, jag tror inte det finns någon som förnekar vikten av att sova. Men att stå där med pekfinger och säga att sömn är viktigt leder ingen vart för den som lider av sömnbrist. Där behövs andra hjälpmedel som inte dömmande eller på nåt sätt förminskar den sömnlöses egna försök att sova.
Vi talar om att få sova ut. Att få sova så länge vi vill utan väckning. Den vuxnas ständiga önskan i en barnvardag. Återhämtning och laddning. I dagens hektiska tempo behövs lång, djup, oavbruten sömn. Genom att få sova återfår världen sina perspektiv och vardagen sin glans.
En god vän brukar säga att man måste respektera den andres sömn, att då någon sover får man inte störa eller väcka. Eller om någon behöver sömn så måste man låta den få gå och lägga sig. I vår prestationsinriktade värld tycker jag det är ganska fint tänkt, att istället för att fråga vad man åstadkommit eller hur man mår, kunde man fråga hur vi sovit. Och se till att vi ger goda premisser för att sova. För ingen vill vara utan sömn.
