Den här bloggtexten skriver jag inte med stolthet i bröstet.
Tvärtom.
Jag skäms.
Jag har blivit en människa som jobbar 24/7. En dörr på vilken det står ”Upptaget”. Mina krafter och min energi förbrukas av olika arbetsuppgifter och min förmåga till närvaro och tillgänglighet lider. Det har min man uppmärksammat mig på flera gånger. Han brukar säga:
-Du smyger iväg i tankarna och sen är du plötsligt där igen – på jobbet.
En annan ögonöppnare har varit författaren Tomas Sjödin som funderat mycket på vikten av vila. Han påstår att fast vilan är livsviktig så har den förpassats längst ned på listan över vad som gör livet meningsfullt.
-Istället för att jobba stenhårt och stupa i en tallrik risgrynsgröt till julen, säger Sjödin, så vore det klokare att vila innan krafterna är slut.
Här i Lahtis står vi på tröskeln till sportlovet. Ett efterlängtat break för mig just nu. Jag har till och med förlängt veckan med några lediga dagar för att hinna vila.
-Det är klokt gjort, säger någon. Du är verkligen värd lite vila och rekreation.
– Vila är ingenting man är värd, kontrar Sjödin. Vila är en plikt.
Men ”rekreation” är vi alla värda. En av ordets betydelser är nämligen ”nyskapande”. Alla behöver rekreation för att tankarna ska ”nyskapas”, om och om igen. Vi behöver vila från framsteg, förbättringar, förändringar och bara låta saker vara för en stund. För det är då, när vi släpper taget, eller som Sjödin säger, ”förlorar kontrollen”, som det händer. Det är då det lossnar. På samma sätt som när man febrilt funderar på ett ord eller ett namn, och absolut inte kommer på det. Men då, när man släpper taget och slutar försöka minnas, så kommer ordet. Då har våra tankar nyskapats.
Det här sportlovet vill jag vila på riktigt.
Författaren Sjödin skriver att verklig vila kräver någonting mera än avkoppling. En veckas södernresa fungerar inte som verklig vila. Den fungerar mera som en snabblandning men gör inte livet mera hållbart i långa loppet.
-Vilan, säger Sjödin, måste vara regelbunden och stoppen återkommande.
Jag ska beakta Sjödins ”sofflocksteori” och försöka anpassa följande teser till mitt eget liv.
- Den som har tid vinner hjärtan.
- Det är viktigare att vara upptagen av vad som händer här än vad som händer nu.
- Istället för att tänka ”Det tar tid”, så ska jag tänka ”Jag har tid”.
- Allting är roligt när man har tid för det.
- Tiden går inte. Den kommer.
Med dessa tankar förbereder jag mig för ett vilsamt sportlov. Jag hoppas att solen ska lysa på vår snöfria gräsmatta och att fåglarna hittar till fågelbrädet.
För när jag har ätit min frukost och läst min dagstidning, så ska jag sitta kvar vid frukostbordet och studera fågellivet där.
Hoppas du också har möjlighet till samma rekreation.
