Idag firas Vändagen i Finland, i Sverige är det Alla hjärtans dag och i almanackan står det att Valentin har namnsdag. Den här dagen är en ”tradition” som införts sent i vårt land. Varuhuset Stockman i Helsingfors lär ha varit först med att skylta speciellt för dagen med hjärtformad rekvisita år 1986. I Sverige hade varuhuset NK redan 1956 kallat dagen Alla hjärtans dag i sina skyltfönster, men det dröjde in på 1960-talet innan dagen började uppmärksammas mera. Samtidigt spred sig firandet så småningom till Finland.
Man behöver alltså inte tveka om att firandet av dagen har kommersiella rötter och det är ganska fascinerande hur fort vi alla lydigt anammar sånt som affärsmännen hittar på. Men det behöver ju inte betyda att man inte kan uppmärksamma dagen utan att det kostar pengar. Man behöver inte köpa blommor eller bakelser, det går alldeles utmärkt att bara skicka SMS eller skicka meddelanden på annat sätt till vänner som man vill uppmärksamma. Jag brukar få en liten hälsning på vändagen från en väldigt god vän – och skicka till henne – och det är alltid lika roligt att veta att vi tänker på varann lite extra den dagen.
I går kväll var jag med om en diskussion om integration i en grupp politiskt intresserade människor och det bidrog säkert till att jag nu började tänka på vad jag hört från många inflyttade på Åland – att det är så otroligt svårt att få vänner här när man flyttar hit. Det beror säkert på att man är van vid olika sätt att umgås. Här hos oss sitter många och kurar i sina TV-soffor på kvällarna medan man i andra länder mycket oftare går ut på stan och träffar nya människor. På vintrarna kan vi förstås skylla på vädret, men inte ens på somrarna är vårt sociala liv särskilt livligt utomhus. Vi umgås bara i gamla inkörda spår med vänner vi haft sedan skoltiden. Vänner från Grekland som flyttat hit undrade storögt var alla människor fanns. Gatorna var tysta och tomma på kvällarna och det var för dem fullständigt obegripligt. De har nog vant sig nu efter några år och inte klagar de heller på vänbristen för det har förstås ändrats med tiden, men för mig var deras reaktion en ögonöppnare.
Men hur skulle det vara om vi alla idag på vändagen tog oss en funderare på om vi skulle kunna vara lite extra öppna för nya vänner under året som följer och fram till nästa vändag? Börja prata med någon vilt främmande människa när tillfälle ges, fråga någon som du knappat känner om ni ska gå och ta en kaffe tillsammans, bjud hem någon nyinflyttad som kanske inte kan språket så bra ännu och tänk att det kan vara lärorikt och givande för er båda.
Siv Ekström
