Jag har en passion. Den handlar om färg och garner, mönster och stickor. Efter en lång arbetsdag ser jag fram emot kvällens belöning – att få sätta mig i min favoritfåtölj med min stickning. Kanske med en intressant film att se på eller med en ljudbok i öronen. Vill jag vara social och umgås istället går det också bra fastän stickorna går samtidigt.
Att skapa med händerna är verkligen avkopplande och att se hur färger och mönster växer fram ger en speciell glädje, som är nästan beroendeframkallande. Det är inte bara en eller två gånger som klockan hunnit gå förbi midnatt innan jag kunnat slita mig från min stickning. Att sticka hjälper mig också att koncentrera mig, på samma sätt som jag alltid ritar krumelurer då jag sitter på möten eller talar längre samtal i telefon. Handens regelbundna rörelse skapar ett lugn, vilket också är vetenskapligt påvisat. Blodtryck och puls sänks och stresskänslorna minskar. Den repetiva rörelsen hjälper också till att minska muskelspänningar. Kanske inte så konstigt att jag hittade stickningen i samband med en burnout-period för några år sedan.
Då jag kommit igång med något nytt projekt funderar jag redan vidare på vad det nästa kunde vara. Det är ju så roligt! Varje gång jag går till butiken tar jag en runda förbi garnerna och det händer rätt ofta att något nystan hamnar i köpkorgen. Hyllorna med olika färgers garn är ju rena konstverk i sig och redan en njutning att bara se på. Jag lär mig nya mönster och tekniker anefter och det är roligt att utmana sig själv med allt svårare modeller. Som tur var har jag släktingar som snällt tar emot mina alster. Sockor och tröjor, halsdukar, benvärmare och mycket mer – man kan ju faktiskt sticka nästan allt i klädväg!
Jag inser ju att många inte alls förstår min iver. Men så är det väl med alla passioner. Den som drabbas slukas lätt helt och passionen ger en en sådan tillfredsställelse att man bara inte kan sluta. Som tur var är min stickpassion inte skadlig för någon annan och hemskt dyr är den inte heller. Lite höjer maken på ögonbrynen ibland då mina nystan sprider sig väl mycket runt vårt hem…
Eftersom vi lever i de sociala mediernas tidevarv kan nördar av alla de slag hitta likasinnade på nätet, också vi sticknördar. Jag har hittat mina i några facebookgrupper, där vi delar bilder och tips, hejar på och inspirerar varandra till nya spännande kreationer. Vilken är din passion?
