-Fina Karin!
-Härliga Karin!
Två förskoleelever möter mig vid dörren när jag kommer till skolan den här morgonen. De brukar alltid hälsa glatt men idag har de börjat spela Vänlighetsbingo. Vänliga veckan har inletts med att alla har fått en bingokupong med 15 vänliga gärningar som ska utföras under veckan. Alla fulla binkokuponger deltar sedan i utlottningen av en batteridriven hundvalp som skäller glatt och viftar på öronen när man trycker den på magen. En liten vinst med stort symbolvärde. Hunden brukar ju kallas människans bästa vän.
Jag går upp till kansliet och har knappt slagit på datorn förrän jag hör att det knackar på dörren. Två små lågstadiebarn stiger in.
-Jag vill krama dig, säger den ena.
-Jag med, säger den andra.
Jag böjer mig ned och får två varma kramar. Sedan går jag tillbaka till datorn som nu har vaknat till liv. Jag loggar in på Wilma och ser genast att det har kommit brev från en orolig förälder. Det handlar om en elev som är ledsen och inte vill komma till skolan för hen känner sig utanför. Allt har börjat med ett meningslöst bråk men fortsatt i sociala medier där flera kamrater involverats och plötsligt känns det helt omöjligt för barnen att själva lösa uppknutarna. Bråket har pågått så länge att det börjar tära på den ena elevens välmående.
Fortfarande varm i hjärtat efter morgonens ömhetsbevis bestämmer jag mig för att ta tjuren vid hornen direkt. Jag lämnar datorn åt sitt öde och går ned i skolhuset för att söka upp eleverna som det gäller. Vi sätter oss i elevvårdsrummet, mittemot varandra och talar. Först med den ena, sedan med den andra och till sist alla tre.
Vi pratar om att vara vänner, om att göra fel och om att förlåta. Hur mänskligt det är att fela men hur gott det är att kunna förlåta. Och till min stora glädje är eleverna nu villiga att förlåta varandra. Allvarliga och med fuktiga ögon tittar de blygt på varandra och säger det magiska ordet.
Förlåt.
Jag ser hur glädjen smyger sig tillbaka till deras ögon. Och jag tycker mig ana att de rör sig ut ur rummet med aningen lättare steg än när de kom.
I lärarrummet berättar kollegorna om hur vänliga deras elever varit hela förmiddagen:
-Jag kan bära den där!
-Får jag dela ut böckerna?
-Jag kan hjälpa Olle med matematiken.
Vänliga vecka och Vändagen har ibland kritiserats för att vara ytterligare ett av affärsmännens påfund. Ett amerikanskt, komersiellt och rätt så onödigt jippo. Men i skolvärlden, där vi övar oss att vara människor, behövs sådana här vänliga veckor. Vi behöver tid för att prata om vänskap, att öva oss i vänlighet och att förlåta.
Det är därför vi spelar Vänlighetsbingo den här veckan. Häng med!
Ge någon en komplimang, t ex du är snäll.
Fråga någon hur den mår.
Låt någon passera dig i kön.
Håll upp dörren för någon.
Skriv ett vänligt brev till någon.
Hjälp någon att bära något.
Le emot någon.
Hjälp någon med ett jobb.
Plocka upp skräp du ser.
Hjälp till hemma, utan att du blir ombedd.
Lämna en anonym lapp med ett glatt budskap, t ex Du är bäst!
Trösta någon som är ledsen eller har gjort sig illa.
Säg Tack till någon för deras arbete: t ex till busschauffören.
Säg förlåt till någon du har gjort illa.
