Såhär när det gamla året går in i ett nytt och särskilt nu när det gamla årtiondet går in i ett nytt, är det mycket tal om att förnya sig. Frågan som vi måste ställa oss är vad mervärdet är av att förnya sig. Om vi ser att det finns ett klart mervärde, ja då ska vi förnya oss, men att förnya bara för att det ligger i tiden att göra förändringar och förnyelser är inte tillräckligt. Det tror jag inte leder mot en större tillfredsställelse i det långa loppet.
På ett personligt plan har jag ofta förundrats av hur vi konsumenter uppmanas att byta bil, byta kläder, byta hus, byta jobb. Eller snarare hur lätt vi går i konsumtionsfällan. Samtidigt såhär i klimatångestens tid är det ju just här vi alla borde se oss omkring. Behöver vi verkligen förnya oss? Speciellt materiellt. Har vi inte ren tillräckligt? Kan vi söka lugn och tillfredsställelse, ja till och med lycka i icke materiella nöjen? Kanske det kunde bli det nya årtiondets motto, att konsumera mindre och nöja sig med det vi redan har?
Min kloka mamma hade en liten vit lapp med ett ordspråk fasttejpat på väggen ovanför diskbänken på landet. Där stod: Förnöjsamhet är de vises sten som omvandlar allt den rör vid till guld, efter Benjamin Franklin. Och så enkelt är det ju egentligen, att det handlar inte alltid om att byta ut, köpa nytt, ändra sig för att få en större tillfredsställelse i livet, utan att hellre stanna upp och se sig om och se och vara tacksam för det guld man redan har.
