Lära för livet eller lära av livet?

Therese

Besökarna

15 jan , 2020, 13.50 therese

 

På jullovet tog jag och familjen en liten jullovsresa till Helsingfors. Förutom att vi förkovrade oss i dinosaurier och den mänskliga hjärnan på Heureka och letade Pokémons mest överallt så besökte vi också Kiasma för att ta del av Ragnar Kjartanssons verk The Visitors på Kiasma.

Min familj är vana museibesökare, jag tror faktiskt inte att vi någon gång rest någonstans utan att ha besökt minst ett museum, och Kiasma har vi nog besökt flera gånger, men aldrig tidigare har vi upplevt något konstverk som The Visitors.

Vi hade tur, för då vi kom in i utställningssalen på femte våningen så råkade det drygt en timme långa videoverket precis ta slut så vi fick uppleva verket helt från början.

Bilden lånad från Kiasmas hemsida

Den isländske konstnären Ragnar Kjartanssons verk The Visitors (2012) består av nio videoprojektioner. Det är konstnären själv och hans musikervänner som sjunger och spelar i en amerikansk 1880-tals villa norr om New York. Den magiska miljön är full av antika skulpturer, brokiga tapeter och förgyllda möbler.

De stora videoskärmarna är väl utplacerade i utställningssalen. På varje skärm finns ett rum med en musiker i; ett bibliotek, ett badrum, ett sovrum o.s.v. När man rör sig i utställningssalen känns det nästan som om man själv befinner sig i den stora villan tillsammans med musikerna. Musikerna bär alla hörlurar så att de kan höra varandra genom rummen – de är ensamma fast ändå tillsammans, förenade virtuellt i utställningssalen där de bildar en musikalisk helhetsupplevelse. Det är en helt annorlunda konsert- eller konstupplevelse eftersom man kan vandra runt och närma sig musikerna enskilt. Gränsen mellan musik och bildkonst suddas ut, om det nu någonsin funnits en gräns.

Helen Korpak skriver i sin konstrecension i HBL 23.11.2019 att ”det är snudd på andäktigt att se hur personer i alla åldrar hänfört stannar upp och ohämmat reagerar på ett videoverk med en längd på mer än en timme”. Och jag håller med, den andäktiga tystnaden och den nästan högtidliga stämningen, och hur vi i publiken tillsammans följde med musikerna från skärm till skärm var minst lika berörande som konstverket i sig. Sällan har jag upplevt en sådan gemenskap i en konstupplevelse. När jag gick ut därifrån så längtade jag redan tillbaka.

Om du inte hunnit se Ragnar Kjartanssons utställning på Kiasma ännu så pågår den till 2 februari 2020. Rekommenderas varmt!

Therese Sunngren-Granlund är kvinnan med det längsta namnet och den längsta titeln. Hon jobbar som forsknings- och utvecklingsledare inom kultur och entreprenörskap vid Yrkeshögskolan Novia i Jakobstad. På fritiden så umgås hon helst med sin familj, läser böcker och vinterbadar (när årstiden och vädret tillåter).

Läs också

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Spam protection by WP Captcha-Free