Telefonen ringer för femtioelfte gången den här veckan. Numret är främmande men jag anar vad saken gäller.
-Hei, olemme täysin suomenkielinen perhe ja haluamme lapsemme ruotsinkieliseen esikouluun.
Anmälan till skolan har börjat och intresset för svensk förskola i Lahtis övergår alla förväntningar. Ryktet om vårt språkbadsprojekt har spritt sig och Svenska skolan har blivit ett alternativ också för finskspråkiga familjer.
Även den svenska småbarnsfostran intresserar. Till det fullsatta daghemmet som har plats för sextio barn står femtio barn i kö.
Min spontana reaktion är:
-Så fantastiskt! Tänk att så många, som har hela spektret att välja mellan, väljer svenskt.
-Äsch, säger någon när vi pratar om saken, det beror bara på skolans läge. Ni ligger så idylliskt. Skolan är så fin och dit är så lätt att ta sig.
-Svenska skolan är så liten medan finska skolor är så stora. Det är bara därför som man väljer er.
-Nyhetens behag, säger någon annan. Ni har fått så mycket publicitet nu när Svenska gården har invigts. Det lugnar nog ned sig så småningom.
Tja, tänker jag som i åratal har kämpat för att se den här drömmen bli sann. Allt det där stämmer nog. Samma tankar har förvisso gått genom mitt huvud också. Men å andra sidan, vad spelar det för roll varför någon väljer svenskt? Huvudsaken är väl att de gör det.
Och varför inte smida medan järnet är varmt? Varför inte ta emot den här boomen nu, oavsett vilka motiv som ligger bakom? Vi behöver ju flerspråkiga finländare. Och vi behöver svenskspråkig arbetskraft. Vem vet, kanske det är någon av de här eleverna som tryggar din och min svenska åldringsvård när vi är gamla.
Nu vaknar entreprenören i mig. Vad kan vi göra för att möta denna efterfråga?
Vi behöver större lokaler, fler pedagoger, mera pengar och ett bredare samarbete.
Tiden är knapp så allt måste ske omedelbart.
Jag komponerar djärvt en möjlig skolstig för dessa språkbadselever. Tre år här, fyra där och tre där. I gott samarbete med andra finska skolor.
Senast här slår realiteterna emot mig. Det kommunala hjulet är tungt och snurrar långsamt. Ett halvt år räcker inte för att skapa nytt. Min vilja att handla snabbt passar kanske affärslivet men inte här.
Vi kommer inte att kunna svara på denna plötsliga efterfråga.
-Valitettavasti, suomenkielinen lapsenne ei mahdu ruotsinkieliseen esikouluryhmäämme.
Säger jag, artigt men bestämt, och lägger på luren.
Tråkigt, va?
