Vi sitter på ett seminarium där termen ”aktivera invandrare” presenteras som en målsättning för kommunens idrottsväsen. Kommunen i fråga vill aktivera invandrare. Jag håller med om att det är viktigt att personer som flyttar till Finland kan delta i idrott och motion, men att aktivera låter problematiskt av tre orsaker.
För det första insinuerar begreppet att invandrarna är oaktiva, för det andra ska de aktiveras det vill säga någon annan skall aktivera dem. För det tredje grupperas alla personer med invandrarbakgrund i ett begrepp- invandrare. Samma tematik syns ofta i myndighetsdokument, det är ”viktigt att stödja integrationen av invandrare”, igen i passiv form.
Jag förstår behovet av enkla termer för att vidta vissa åtgärder, rikta viss verksamhet åt en specifik grupp. Samtidigt tror jag det är viktigt att vi medvetandegör termernas betydelse och problematiserar dem, småningom kommer vi att börja använda preciserade termer och tala i termer av delaktighet, inse maktperspektivet och vi och de indelningen. Nu kan någon tycka att detta är en onödig problematisering, jag faller själv ständigt också i denna fälla, glömmer i hasten att problematisera och talar om invandrare och passiva ord. Men jag tror att om vi på riktigt ska börja göra en jämlik integrationspolitik där invandare ses som subjekt och inte objekt så måste vi också analysera termerna och sättet vi talar.
Om vi talar om personer med invandrarbakgrund ger det lite mera diversitet, då ser vi att det är en person här i denna invandrare och hen har invandrarbakgrund, men sen kan hen själv välja hur starkt man vill lyfta fram det just i den situationen. Och frågan är ofta ifall vi alls behöver göra en skillnad på invandrare och majoritetsbefolkningen (om vi med majoritetsbefolkning syftar på dem som bott här länge). Och när är en invandrare inte längre en invandrare utan enbart en Borgåbo?
Tuuli Kurki har i sin doktorsavhandling som gjordes vid Helsingfors universitet förra våren myntat begreppet ”immigrantisation”, fritt översatt till ”invandrarisering”. Tuuli slår huvudet på spiken och problematiserar just detta, att vi grupperar ihop ett väldigt heterogent gäng, eftersom det är sett ur majoritetsbefolkningens perspektiv lättare så. Att rikta åtgärder mot gruppen invandrare. Begreppet inbegriper också just detta maktförhållande, att VI har makt att bestämma över hur DE ska integreras.
Jag tror att både terminologin och sättet att tala om integration och invandrare kommer att granskas kritiskt, ifrågasättas och ändra då flera personer som själv har invandrarbakgrund är med och planerar och genomför ”integrationsverksamhet”. Nu är det tyvärr ofta vi i majoritetsbefolkningen som definierar och sätter normen, men när invandrarna blivit ”aktiverade och integrerade”, ja då får vi höra på annnat.
