Det är alldeles tyst i rummet. Luftkonditioneringen susar lite och emellanåt hörs ljudet av intensivt suddande – bort med suddsmulorna och så i gång med skrivandet igen. Tolv koncentrerade personer sitter och jobbar med den fjärde och sista uppgiften i dagens allmänna språkexamen på mellannivå. Skriftlig produktion handlar det om nu. De har tidigare under dagen avverkat hörförståelse, läsförståelse och talproduktion.
De flesta som sitter här har studerat svenska här på Medis. Några hör till våra kvotflyktingar från Syrien som kommit hit för fyra år sedan eller senare. Några är från Rumänien, några från Thailand och ett par andra länder och hör till den stora grupp av arbetskraftsinvandrare som Åland har tagit emot de senaste åren. Det är främst för att kunna söka medborgarskap som man behöver den här examen på B1-nivå, men det kan också handla om att kvalificera sig för studier.
Minuterna går långsamt när jag sitter och övervakar provet, knappast när man skriver, då är det säkert tvärtom. Mina tankar vandrar iväg – tänk om det var jag som satt och skrev provet – kanske på arabiska eller vilket språk som nu talas i det land som jag hade varit tvungen att fly till. Ett annat land långt hemifrån med en totalt annorlunda kultur och i värsta fall dessutom med ett helt annat alfabet och sätt att skriva. Nu behöver jag klara det här provet för att kunna söka medborgarskap. Annars finns det alltid en risk att jag inte får stanna. Medborgarskapet ger mig också rätt att rösta i val och vara en fullvärdig medlem av samhället.
Det är tufft det här, inte bara för dem som flytt från krig och våld utan även för dem som av andra orsaker lämnat sitt hemland för att söka sig en bättre framtid någon annanstans. Hemma hade man ett jobb och ett sammanhang. Släktingar och vänner. Allt det där har man fått lämna och nu gäller det att skapa sig en framtid på det nya språket – utan att kunna uttrycka sig lika bra som på modersmålet. Kanske man dessutom möter fördomar och diskriminering, sådant som man inte kan göra något åt, inte värja sig mot eller förklara.
Plötsligt ger min mobiltelefon ifrån sig det ljud som berättar att 55 minuter har gått – de 55 minuter deltagarna i provet hade på sig att skriva de tre olika uppgifterna. Proven samlas ihop och det är dags att gå hem. Resultaten kommer troligen om ett par månader. Nästa provtillfälle blir någon gång på vårterminen – då kan man skriva på nytt om det inte lyckades den här gången.
Siv Ekström
