För ganska exakt 30 år sedan hände det många hade hoppats på, men inte längre trodde var möjligt. Muren som delat det tyska folket i 28 långa år raserades och det terrorvälde som gått under namnet kalla kriget fick äntligen ett slut. Jag bodde hela min tonårstid några kilometer från den här muren – må vara på den ”fria” sidan i dåvarande Väst-Berlin.
Idag funderar jag ofta över hur vi kunde leva vår vardag då så normalt. Trots att vi visste att människor dödades i andra delen av vår hemstad om de försökte lämna sitt land utan tillstånd. Jag var redan då samhällsintresserad och engagerad i olika sammanhang, ändå var det som om vi dåtida unga alla hade någon form av blind fläck för just den här verkligheten. Vi växte upp med den och hade aldrig upplevt hur det var före muren kom. Accepterade vi därmed muren eller handlade det kanske ändå mer om att våra psyken förträngde den för att klara av att leva i den här miljön?
Jag tror verkligheten var för stor att ta in och den skräck en totalitär stat skapar bland sina invånare färgade nog av sig också på oss på andra sidan muren. Vi blundade för att orka.
Så här i efterhand skäms jag över hur vi unga i väst ibland jämförde oss med dem i öst. Hur vi kritiserade deras kläder och musiksmak. Ja, ärligt sagt såg ner på dem. För det är så polarisering fungerar. Systemet skapar skillnader mellan folk, i det här fallet rent konkret i form av ideologiska och fysiska statsgränser och så småningom börjar folket själv sprida det gift som behövs för att terrorväldet ska kunna fortsätta existera. Klyftorna blir allt större mellan oss och dem och manipulerade av skicklig propaganda är det slutligen de som lider mest av systemet som ser till att det upprätthålls. Som blir så förblindade att de inte ifrågasätter systemet och faktiskt börjar tro att det är en objektiv sanning som inte går att ändra på. Skulle jag inte ha varit en del av det själv skulle jag inte tro att det var möjligt. Att vi inte såg att de där på andra sidan muren var människor som du och jag, med samma behov och samma rättigheter. Att vi inte gjorde något.
Med den här facit på hand är det skrämmande att se på det som sker i världen idag. I USA funderar man på allvar att bygga en mur mot ett annat land och kallar den skyddsvall, precis som man gjorde i Öst-tyskland. Nationalister världen över ökar sitt understöd genom att slå in kilar mellan människor. Igen med hjälp av propaganda eller fake news som det kallas idag. Mekanismerna är desamma och det värsta är att vi verkar gå på dem. Igen och igen och igen. När ska vi lära oss?
